Moderaterna och partistödet

Från filmen 1200 miljarderSvD rapporterar om att moderaterna i Stockholms läns landsting har köpt pr-strategier för skattebetalarnas pengar, trots att partiet redan tar emot ett omfattande partistöd.

Sänkt partistöd var länge en hjärtefråga för moderaterna, men partiet har svängt på senare år. Inför valet 2006 intervjuade jag Tobias Billström, då riksdagsledamot för moderaterna, om anledningen.

MB: Moderaterna fick ju kraftigt försämrad ekonomi efter förra valet, på grund av att det var färre väljare som röstade på moderaterna. Har det ett samband med att moderaterna har svängt och nu är för ett höjt partistöd?

TB: Ja, alltså det är klart att det finns en koppling mellan det. Det vore ju lögn att påstå någonting annat. Men sedan är ju frågan naturligtvis om det måste vara så i framtiden.

MB: Vilken är den kopplingen?

TB: Ja, kopplingen är naturligtvis att i och med att vi fick mindre pengar så fanns det naturligtvis ett starkare incitament att säga ja till en uppräkning av partistödet.

MB: Så färre väljare ville rösta på moderaterna, då kompenserar moderaterna det genom att taxera ut ett högre partistöd?

TB: Ja, alltså…

MB: Det verkar ju väldigt smart.

TB: För att sedan kunna vinna fler väljare i framtiden naturligtvis

MB: Och få ännu mer partistöd?

TB: Ja

MB: Det är ju fantastiskt Vilka affärsmän!

TB: Ja, visst, verkligen.

I samband med intervjun stod jag utanför Slakthuset i Malmö och delade ut gratis hundralappar till Alliansens partiledare och sympatisörer. Fredrik Reinfeldt var dock inte intresserad av mitt frivilliga partistöd, utan gick raka vägen förbi. Alla moderater tackade inte nej…

Efter omsvängningen kunde moderaterna inkassera 800 miljoner kronor i partistöd under mandatperioden 2006–2010, visade en sammanställning jag gjorde för Realtid.se.

Klippet kommer från dokumentären "1200 miljarder", som visades på TV3 och TV8 inför valet 2006. Filmen finns på Google Video.

Skid-VM en bra affär för Faluns skattebetalare?

Apropå gårdagens inlägg om Falu kommuns satsning på hoppbackar för 100 miljoner kronor så frågade jag Faluns socialdemokratiska kommunalråd Johnny Gangshag om han kände sig trygg i att satsningen är en bra affär för Faluns skattebetalare.

– Jag känner mig trygg i det. Utifrån att jag vet hur stor insatsen är så kan jag ganska snabbt och överslagsmässigt utifrån den erfarenhet jag har se att här har vi gjort rätt vägval.

Vilka kalkyler ligger till grund för Faluns satsning på skid-VM? På kommunens hemsida finns frågor och svar. Man konstaterar bland annat att förra gången Falun arrangerade skid-VM gick det dåvarande VM-bolaget fyra miljoner kronor minus. Samtidigt hade världmästerskapen 200 000 besökare. Falu kommun räknar med att motsvarande antal besökare 2015 kommer att spendera 500 kronor var, det vill säga extra intäkter på 100 miljoner kronor.

Men det finns ett frågetecken. Var kommer besökarna i från? Är det nyrika ryssar som kommer att köpa falukorv för 500 kronor? Eller är det i själva verket faluborna själva som kommer att shoppa loss?

Professor Magnus Bohlin konstaterade i en utvärdering av skid-VM 1993 att det framför allt var lokalbefolkningen som gick man ur huse, och förhållandevis få tillresta turister. Enkelt uttryckt var det bjursingar och vikabor som lättade på plånboken och festade till på några langos. 

Professor Bohlin besvarade också frågan om skid-VM 1993 satte Falun på kartan:

Det är svårt att svara på sådana frågor. Det överskattas säkert av de närmast sörjande, och vi andra är mer tveksamma. 

Hoppbackar för hundra miljoner kronor

Att sätta sin kommun på kartan är varje kommunpolitikers viktigaste uppgift. I Gävle eldar man upp en halmbock varje jul. I Härnösand guppar världens största flöte.

I min egen hemkommun Falun finns ett av Europas mest kända landmärken – hoppbackarna. Tyvärr är de inte i så bra skick, så Faluns politiker har beslutat att renovera dem för 100 miljoner kronor.

Det beror inte på hårt slitage. Backhoppning är ingen stor sport i Sverige. I det senaste svenska mästerskapet ställde elva hoppare upp. Tre av dem kommer från Falun. I vintras fanns det totalt sex aktiva backhoppare i kommunen.

Det är inte ekonomisk doping av backhopparna som är anledningen till miljonrullningen. Nej, det handlar som sagt om att sätta Falun på kartan.

2015 ska Falun arrangera VM i längdskidor och backhoppning. Ett villkor från det internationella skidförbundet var att hoppbackarna skulle renoveras. I maj 2011 var den rödgröna majoriteten överens om att 80 miljoner kronor skulle satsas i investeringsprojekt kopplade till skid-VM. Notan har dock redan passerat 132 miljoner kronor. Renoveringen av hoppbackarna är den största kostnaden.

Så varför ska Falun satsa på skid-VM?

När jag intervjuade Mikael Rosén, moderat kommunalråd i Falun, menade han att en ort måste vara känd med positiva associationer. Folk ska inte tycka att Falun är en dötrist ort, som han sade, utan en kommun där man kan tänka sig att bo.

Skid-VM ska helt enkelt sätta Falun på kartan. Frågan är om det är effektivt? I så fall borde följande fråga vara en enkel match:

– Räkna upp så många som möjligt av de städer som arrangerat skid-VM under de senaste 20 åren.

Nu är det inte bara skid-VM som ska sätta Falun på kartan, utan dessutom hoppbackarna själva. Som kommunen gärna framhåller är de en så stark symbol att de har avbildats på frimärken, och enligt VM-generalen Sven von Holst hör de till ”Sveriges och Europas mest kända landmärken”.

Vänta. Läs den meningen en gång till. ”Hoppbackarna i Falun är ett av Sveriges och Europas mest välkända landmärken.”

Verkligen? Lutande tornet i Pisa? Eiffeltornet i Paris? Big Ben i London? Och så hoppbackarna i Falun?

Det var jag tvungen att testa, så jag tog med mig fotografier på några välkända europeiska landmärken till USA. Resultatet kan du se i filmen nedan:

Ja, som du ser duger hoppbackarna i alla fall till att åka pulka i. Och världens dyraste pulkabacke, för 100 miljoner kronor, ska väl i alla fall kunna sätta Falun på kartan?

Slöseri med skattepengar dominerar dagordningen

Slöseri med skattepengar fortsätter att dominera dagordningen.

Det är glädjande att socialdemokraternas Morgan Johansson talar om hushållning med skattepengar snarare än ökade utgifter. Men var är de borgerliga politikernas offensiva reformer? Visst finns det förslag om att systematiskt minska slöseriet?

Några av dagens lästips:

Aftonbladet om FRA:s personalfest

Dagens Industri om Lotteriinspektionens resor

Metro om politikernas reaktioner

Dagens Nyheters redaktionschef Åsa Tillberg om tidningens granskning:

"De arbetar på uppdrag av oss alla. Det är våra skattepengar de förfogar över och om de sprätter i väg hundratusentals kronor på heliumballonger eller James Bond-fester, finns det tyvärr anledning att tro att de inte är så försiktiga med pengarna i resten av verksamheten heller."

Upp till bevis, statsministern

I dag sommartalar statsminister Fredrik Reinfeldt i Gustavsberg. Det blir intressant att få en kommentar till de senaste veckornas avslöjanden om ovarsamhet med skattebetalarnas pengar, av statsministern som för fyra år sedan i Almedalen lovade att: 

"Man ska veta att vill man göra anspråk på skattebetalarnas pengar så kommer man att möta frågor och krav på analys."

"Man ska veta att kommer man in i regeringskansliet stöter man på en moderat som kommer att ha synpunkter på hur mycket skattepengar ska användas till olika verksamheter."

Som Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skriver i dag:

"Alliansen gav våren 2006 ut rapporten ”Att bryta Socialdemokraternas makthegemoni” av bland annat nuvarande civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) och ordföranden i socialutskottet, moderaten Gunnar Axén. Nu skulle rågången mellan folkvalda och myndigheter återupprättas, skattepengar sluta användas till onödig och politiserad PR och lobbying. Utnämningspolitiken professionaliseras och ämbetsmannens roll vårdas.

Många av dem bra förslag.

Problemet är bara att det inte blev mycket av de stora orden, vilket de borgerliga debattörerna Martin Borgs och Robert Gidehag konstaterade i en debattartikel förra veckan."

Foto: Sylvia Rezania

Ballonger för 138 346 kronor

I Aftonbladet idag kommenterar jag tidningens granskning av statliga pr-miljoner:

– Om man handskas med andras pengar så måste man kunna ge ett bra svar på vad pengarna har använts till och vilket syftet har varit. Min erfarenhet är att offentliga köpare är sämre köpare, de är mer ovarsamma för att de handlar med någon annans pengar.

De 13 stora myndigheter som ­Aftonbladet granskat har till­sammans lagt drygt 81 miljoner ­kronor på PR- och kommunikationsbyråer. Exempel på vad skattepengarna använts till:

• Skriva debattartikel som aldrig kom in i DN: 150 000 kronor.
• Avboka skådespelaren Helge Skoog: 20 000 kronor.
• Förbättringsförslag för ­Förbättringsbloggen: 12 500 kronor. 

Det påminner om Stiftelsen för Strategisk Forsknings 15-årsfirande i Stadshuset i Stockholm, där ballongerna kostade 138.346 kronor och inbjudningskorten i plexiglas 185.000 kronor.

Det påminner också om ekonomen Milton Friedmans konstaterande att det finns fyra sätt att göra av med pengar på: 

1. Du spenderar dina egna pengar på dig själv.
2. Du spenderar dina egna pengar på någon annan.
3. Du spenderar någon annans pengar på dig själv.
4. Du spenderar någon annans pengar på någon annan. 

Vad skiljer de fyra sätten åt? När kommer du att vara som snålast? När är risken för slöseri som störst? 

Problemet med att shoppa PR för någon annans pengar

Diskuterade nyss problemet med att offentlig sektor är dåliga PR-köpare i P1 Morgon: man är ovarsam med någon annans pengar, det vill säga de som är på jobbet eller på väg dit.

Stiftelsen för Strategisk Forsknings pengar kommer ifrån de gamla löntagarfonderna. Det är pengar som svenskarna jobbade ihop till på åttiotalet. Trettio år senare går de till lyxfester i Blå Hallen med glasplaketter som inbjudningskort - i ett oklart pr-syfte, utan utvärdering av resultatet.

När systemet blivit så stort att de som gör av med pengarna glömmer bort var de kommer ifrån har vi ett problem. 

375 miljoner satsade – utan utvärdering

Det är viktigt att granska slöseri med stort symbolvärde, som lyxfester och höga löner till den politiska adeln. Det är också viktigt att granska det stora slöseriet, där miljonerna blir till miljarder.

Johan Norberg skrev apropå Tillväxtverket att "det är lätt att läsa restaurangnotor, men kan ingen journalist titta på de 21 miljarder som Tillväxtverket gör av med 2007-2013?" Det vill säga pengar som tas från de företag som är bäst på att producera varor och tjänster, och istället ges till de företag som är bäst på att fylla i blanketter.

Idag granskar Svenska Dagbladet just Tillväxtverket på djupet, och konstaterar att myndigheten under fem år satsat hundratals miljoner kronor på kvinnligt företagande utan att någon vet vilken effekt pengarna har haft. 

"Staten har inga egna pengar"

"Det förtjänar att påpekas då och då, att staten inte har några egna pengar. Det är våra pengar, medborgarnas och skattebetalarnas pengar, som staten spenderar. Det är vi som är uppdragsgivarna. Varje slöseri med offentliga medel är stöld från medborgarna och bör behandlas på detta sätt." 

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, Linnéuniversitetet, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag.

Festfixaren fick en kvarts miljon – varje månad

Dagens Nyheter fortsätter sin granskning av slöseri med skattepengar. Idag skriver man om att Stiftelsen för strategisk forskning de senaste åren festat upp flera miljoner kronor av pengar avsedda för forskning. På tre år har festfixaren Micael Bindefeld fått 9,3 miljoner kronor. När stiftelsen fyllde 15 år kostade festen över två miljoner.

Läs artikeln här.

Foto: Johan Heikensten, Staffan Jerrevång/Stiftelsen för strategisk forskning

Alliansen fortsätter att slösa skattepengar

Vi var många som hoppades att regeringsskiftet 2006 skulle innebära ett stopp för slöseri med skattepengar. Tyvärr hade vi fel. Inte minst de senaste turerna kring Tillväxtverket visar detta.

När Skattebetalarnas förening nu startar ett omfattande projekt för att granska slöseri med skattepengar kommer vi att granska kommuner och landsting, myndigheter och EU-projekt.

Men det var självklart att börja med regeringskansliet. Inte därför att det rör sig om stora pengar utan för att det har en stark symbolisk innebörd.

Idag skriver Robert Gidehag och jag på Aftonbladets debattsida om granskningen. 

Inför valet 2006 kritiserade ­alliansen Socialdemokraterna för slöseri med skattepengar på en rad områden.

”Regeringskansliet har expanderat avsevärt under de senaste åren. Vi anser att det finns skäl att hålla tillbaka Regeringskansliets expansion” hette det till exempel i Moderaternas budgetmotion.

Facit efter sex år med Fredrik Reinfeldt som statsminister är tvärtom. I stället för den utlovade besparingen på 560 miljoner kronor har utgifterna ökat med 667 miljoner kronor. Snabbast ökning har skett på statsrådsberedningen, som blivit 100 procent dyrare sedan 2006.

Trots att Reinfeldt tog över Göran Perssons utsydda kostym räckte den alltså inte till, utan har blivit ännu större för att rymma statsministern och hans medarbetare.

Det är bra att Centerpartiet höjt rösten och kritiserat förmånerna för den politiska adeln, som partiets vice ordförande Anders W Jonsson gjort. Det förpliktigar.

Därför är också Näringsdepartementets reaktion på Aftonbladets granskning av användningen av skattepengar välkommen. Ta tillfället att granska ovarsamhet med skattebetalarnas pengar, och börja med er själva.

Vilket departement blir först med att sy in kostymen till åtminstone Göran Perssons storlek?

Uppdatering

Jag deltog nyss i Studio Ett där jag bland annat menade att vi kommer att få leva med slöseri med skattepengar så länge vi har bland världens högsta skatter, eftersom beslutsfattarna är mer ovarsamma med andras pengar än sina egna.

Tillväxtverket får göra som Pippi Långstrump

DN skriver idag om Tillväxtverket, som har använt miljoner av skattebetalarnas pengar till intern representation och konferenser samtidigt som de begärt om extra pengar av regeringen på grund av dålig ekonomi. 

Tillväxtverket får nu kritik av... Tillväxtverket. 

– Om vi har gjort fel, antingen genom att vi inte följt vår egen representationspolicy eller om vi gjort något annat som kan anses vara olämpligt för en statlig myndighet, så ser vi mycket allvarligt på det, skriver Tillväxtverket på sin hemsida.

Generaldirektören Christina Lugnet får väl säga till sig själv på skarpen, som Pippi Långstrump brukar göra.

Fotograf: Håkan Flank

Östgötarna arbetar – pengarna går till Cirkus Kiev

Samtidigt som östgötarna arbetar och betalar in skattepengar roas politiker och lobbyister på Gotland i Clarion Hotel Wisbys trädgård -- "East Sweden Garden" -- för de östgötska skattebetalarnas pengar. Ett av inslagen var politisk satir med Cirkus Kiev. 

Filmen är gjord av Carl Magnus Bruhner, som är vinnaren i granskning av slöseri under Almedalsveckan. Grattis!

Moraltest av Almedalen

Igår moraltestade jag Almedalen.

Jag hängde upp en hink på Donners plats, Almedalsveckans absoluta mittpunkt. Den var tydligt märkt med "Någon annans pengar", och i den låg tjugolappar som jag också tydligt märkt med tuschpenna: "Någon annans pengar".

Frågan var om pengarna skulle finnas kvar i morse?

Allting är ju gratis under Almedalsveckan. Från morgon till kväll, från kaffe till Rosévin, från godis till tandborstar. Någon annan betalar. Så det var kanske inte så konstigt att hinken såg ut så här bara någon timme efter Jan Björklunds tal igår kväll.

Det blir intressant att se vad som fastnade på kameran...

Språktest för riksdagsledamöter

Varje år får riksdagsledamöter åka på språkkurser i Frankrike och England. Kostnaden för skattebetalarna 2011 var 1,4 miljoner kronor. Vad får vi för pengarna?

Vi skickade ut vår fransktalande reporter för att språktesta riksdagsledamöterna. Här är ett smakprov på hur det lät, när kristdemokraten Désirée Pethrus försökte tala franska. Hon har varit på intensivkurs två gånger, till en kostnad om ca 50.000 kronor.

Reinfeldts bästa Almedalstal fyra år gammalt

I morgon talar Fredrik Reinfeldt i Almedalen. Hans bästa tal hittills är fyra år gammalt. På den tiden lät det så här:

"Jag har varit i Almedalen förut. Det är väldigt trevligt. En del av Almedalen är att det är många som är här, ni kan se dem runtomkring här i Visbys centrala delar. Många av dem kallas lobbyister, intressegrupper. De har som idé att göra anspråk på andra skattebetalares pengar. Någon applåderade… Jag har inga problem med det. Det är en viktig del i en väl fungerande demokrati, att man ibland sluter sig samman och gör anspråk på andra skattebetalares pengar. Inget fel i det, men det är ofta det det handlar om.

Möjligen finns det några ikväll som inte kom hit för att försöka få mer av andras skattepengar, utan mer har idén att jag jobbar och undrar vad ni gör med mina skattepengar. En och annan känner kanske igen sig…

Det kan tänkas bli intressant för er att ställa frågan vem som är bäst att hushålla med mina skattepengar. Vem är det? Jag har ett tips att kolla, och det är att ni går runt och ställer frågan till alla de som finns här och vill göra anspråk på andras skattepengar. Vem anser de är svårast att övertyga – person och parti i svensk politik – för att få loss alla de där pengarna som de vill ha till det de tycker är viktigt? Jag vet inte vad svaret blir, men det kan vara en bra person eller ett bra parti att företräda just ert intresse av att det inte förslösas för mycket skattepengar på sånt som ni kanske inte tycker är allra viktigast.

Jag vill vara tydlig med vad jag såg som en bärande del av förnyelsen av moderaterna, kanske den allra viktigaste delen. Ekonomisk politik måste gå ihop. Man måste ha förmåga att långsiktigt bära ansvar för de offentliga finanserna om man någonsin ska uträtta något bra för människor i det här landet. Det bygger på en inställning att pröva varenda skattekrona lika hårt som en annan. Man ska veta att vill man göra anspråk på skattebetalarnas pengar så kommer man att möta frågor och krav på analys.

Man ska veta att kommer man in i regeringskansliet stöter man på en moderat som kommer att ha synpunkter på hur mycket skattepengar ska användas till olika verksamheter.

Och jag vill vara klar på en punkt: Det spelar ingen roll vad det står på lappen till vem pengarna ska skickas. Vi har på det sättet ingen särskild idé om att man får slösa med pengar bara det står rätt sak på lappen. Alla skattekronor ska ha samma tuffa prövning, det är mitt löfte till alla er som kom hit ikväll och undrade om det fanns någon som är bra på att hushålla med mina skattepengar."

Hela talet finns här. Frågan är hur Reinfeldt har levt upp till orden under de fyra år som gått sedan talet hölls.

I stället för armborst och högafflar

Mina förfäder har levt i Dalarna så länge tillbaka det går att spåra. I mer än 500 år har de varit hantverkare och brukat jorden och skogen i trakterna av Gustafs vid Dalälven.

Lika länge har rikets styrande utövat sin beskattningsrätt.

På 1400-talet hette kungen Erik av Pommern. Hans fogde Jösse Eriksson var känd som en bondeplågare bland dalfolket.

”De fattiga bönder i Dalarna bo,
deras fogde gjorde dem så mycket oro.
Han låt dem så svåra plåga
och skattade av dem mest vad de äga.”

Missnöjet med den danske fogden ledde till väpnat uppror. Det leddes av Engelbrekt Engelbrektsson, och var inledningen på dennes frihetskrig.

På 1500-talet hjälpte dalfolket till att sätta Gustav Vasa på Sveriges tron, och göra Sverige fritt från Danmark. Efter bara några år kom dock krav från kungen om höjd skatt, för att betala krigsskulden till Lübeck. Dessutom skulle varje sockenkyrka lämna ifrån sig en kyrkklocka, som skulle smältas ned. Men dalfolket protesterade och startade de så kallade dalupproren.

På 1700-talet marscherade dalfolket mot Stockholm igen. Det fanns flera anledningar, som missnöje med kriget mot Ryssland och inskränkningar i dalfolkets fria varuutbyte med Norge.

Idag hänger armborsten och högafflarna på museum. Det betyder inte att behovet av att granska vart våra skattepengar tar vägen har minskat.

Skattetrycket är mycket högre idag. En vanlig inkomsttagare betalar mer än 3 av 5 intjänade kronor i skatt. Visst får vi vård, skola och omsorg i utbyte – men också mindre frihet att själva bestämma över våra pengar. Och mindre än 1 av 3 skattekronor går till just välfärd som vård, skola och omsorg.

Våra skatter går nu liksom då till den politiska eliten, och till de projekt som den beslutat om. Även om det inte byggs några slott längre, stannar en del i fickorna på de styrande. Och de hushåller inte med pengarna som om det vore deras egna.

"Visa hur ni får valuta för pengarna – eller stanna hemma."

Socialdemokratiska Värmlands Folkblad skriver om min uppmaning att granska slöseri med skattepengar i Almedalen.

"Ledarsidan delar få ideologiska ståndpunkter med organisationen Skattebetalarnas förening /.../ men, poängen att politiker och andra som använder skattemedel har en skyldighet att hushålla med dem; att ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” som Gustav Möller formulerade det, ja där är vi överens." 

Också socialdemokratiske bloggaren Peter Andersson skriver om min uppmaning: 

"Myndigheter ska utföra det myndighetens uppdragsgivare har ålagt dem i budgetbeslut, regleringsbrev och förordningar, inte bedriva lobbyverksamhet med skattepengar i syfte att påverka skattebetalarnas företrädare, det vill säga politiker. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt med aktiviteter som Martin Borgs uppmaning att granska slöseriet under veckan. "

Tio skattemiljoner på lobbying i Almedalen

10,2 miljoner kronor. Det är svaret när Svenska Dagbladet har försökt kartlägga hur mycket skattepengar som går åt under Almedalsveckan. 

Flera av myndigheterna medger själva att syftet med att finnas på plats är att påverka sina politiska uppdragsgivare.

Så man använder skattebetalarnas pengar för att påverka hur ännu mer av skattebetalarnas pengar ska spenderas. Risk för slöseri, och också ett demokratiskt problem när myndigheter som är satta att tillämpa lagen lobbar för hur lagarna ska ändras eftersom man har en egen agenda för vad som är rätt och riktigt. 

Tipstack: Nicklas

Granska slöseri med skattepengar - vinn en resa till London

Under nästa vecka samlas stora delar av Sveriges politiska elit på någon kvadratkilometer runt Almedalen i Visby. De allra flesta är där på någon annans bekostnad. Från hela landet kommer företrädare för olika kommuner och landsting, myndigheter och offentliga företag. Till vilken nytta för dig som skattebetalare?

Det kan vi ta reda på tillsammans. 

Din uppgift är enkel: 

1. Lägg upp en film om slöseri med skattepengar på YouTube eller motsvarande publik kanal senast 16:00 torsdag den 5 juli.

2. Filmen ska vara nyskapad, och du ska ha medverkat i produktionen. Maila mig länken på martin@martinborgs.com när du lagt upp filmen.

3. Annars finns det inga begränsningar. Du får gärna spela in på plats i Almedalen med din mobilkamera, och det behöver inte vara mer än till exempel en vass intervju eller rolig ståuppa. Självklart får det också vara något du satt ihop hemma. 

4. Vinnaren meddelas kl 19:00 torsdag den 5 juli per e-post.

Priset då? 3.000 kronor i resecheckar. Räcker till exempel till en flygresa till London med SAS tur och retur.

Kör hårt!

Martin