Erik Helmerson skriver i DN om slöseri med skattepengar:
"När någon kommun- eller statspamp hävdar att det finns ett direkt samband mellan sänkt skatt och sämre skola kan man ställa frågan vad politikern i övrigt prioriterat för skattemedlen. Förvånansvärt ofta dyker det upp ett äventyrsland, en vänort eller en rymdskeppsliknande fotbollsarena i budgeten."
"När bilen går sönder eller visdomstanden måste dras ut eller något annat oförutsett inträffar, så har fler en egen trygghet i form av några tusenlappar på bankkontot. Då behövs inte sms-lånet eller det djupa bugandet för banktjänstemannen."
Skattebetalarnas VD Joacim Olsson skriver idag i Aftonbladet om varför sänkt skatt skapar större trygghet.
"Sveriges skattebetalare förtjänar fler djuplodande granskningar av hur deras skattepengar används.
Därför har Skattebetalarna tillsammans med vår slöseriombudsman genomfört en bredare granskning av Tillväxtverkets verksamhet – de stora transfereringar som verket gör till privat affärsverksamhet.
Totalt rör det sig om drygt 3 miljarder kronor plus administrationskostnader, eller cirka 3 000 fester på Grand Hôtel om man så vill.
Vad är det då vi får för dessa pengar?"
Det undrar Arvid Malm, chefekonom på Skattebetalarnas förening, på SvD Debatt.
Om inte Stockholms stad fixar inomhusluften på Enskedefältets skola före sommaren får de betala 10 miljoner kronor i vite. Därför hyr man nu in en temporär ventilationsanläggning för 6,3 miljoner kronor, rapporterar Tidningen Årsta/Enskede.
Arbetsmiljöverkets hot om vite är två år gammalt, och den ansvarige rektorn har drivit på för förbättrad inomhusmiljö sedan 2006. Med bättre planering hade rimligen Stockholms stad kunnat lägga 6,3 miljoner kronor på något bestående.
Tipstack: Maria
Dimman i rondellen skulle ge Landskronas infart ett trolskt intryck. I stället skymde den sikten och gjorde vägbanan ishal. Prislapp för dimmaskinen som fick stängas av efter att ha använts två gånger: 200 000 kronor. Det rapporterar Helsingborgs Dagblad.
Ska man skratta eller gråta?
Studieförbundet Bilda har sökt bidrag för arbete som kommunanställda utfört på sin betalda arbetstid, rapporterar Dala-Demokraten.
Ludvika kommun har avslöjat åratal av felaktig rapportering som berör flera kommuner i Dalarna och verkar vara en miljonsvindel. Det är nu polisanmält.
– Gjort kan inte göras ogjort, säger Bildas regionchef i en kommentar.
17 000 ton fisk och skaldjur köptes upp av EU:s fiskefond under 2009 – bara för att skickas som avfall för att förstöras. Det visar siffror som EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) fått fram.
I Sverige handlar det mest om räkor som har köpts upp för att förstöras.
– Det här visar hur skruvat och helt felaktigt EU:s fiskepolitik fungerar, säger Christofer Fjellner till Sveriges Television.
Jag har tidigare skrivit om risken för slöseri när man spenderar någon annans pengar på någon annan. Dagens Media rapporterar ikväll om att Sjätte AP-fondens afrikanska tv-äventyr NGB har kostat skattebetalarna över en halv miljard.
Dagens Media skriver att bolaget Next Generation Broadcasting, NGB, skulle skära guld med täljkniv genom att bli Afrikas svar på Boxer – och fick Sjätte AP-fonden att investera över en halv miljard kronor i projektet. Kvar idag finns 120 miljoner i skulder.
Dagens Media avslöjar också att det havererade bolagets grundare stoppade 300 000 kronor i månaden i sin egen ficka. Detta via ett avtal godkänt av hans blivande affärspartner Mats Augurell – som då var Sjätte AP-fondens chef för investeringen.
Som sagt, någon annans pengar...
I dag sommartalar statsminister Fredrik Reinfeldt i Gustavsberg. Det blir intressant att få en kommentar till de senaste veckornas avslöjanden om ovarsamhet med skattebetalarnas pengar, av statsministern som för fyra år sedan i Almedalen lovade att:
"Man ska veta att vill man göra anspråk på skattebetalarnas pengar så kommer man att möta frågor och krav på analys."
"Man ska veta att kommer man in i regeringskansliet stöter man på en moderat som kommer att ha synpunkter på hur mycket skattepengar ska användas till olika verksamheter."
Som Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skriver i dag:
"Alliansen gav våren 2006 ut rapporten ”Att bryta Socialdemokraternas makthegemoni” av bland annat nuvarande civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) och ordföranden i socialutskottet, moderaten Gunnar Axén. Nu skulle rågången mellan folkvalda och myndigheter återupprättas, skattepengar sluta användas till onödig och politiserad PR och lobbying. Utnämningspolitiken professionaliseras och ämbetsmannens roll vårdas.
Många av dem bra förslag.
Problemet är bara att det inte blev mycket av de stora orden, vilket de borgerliga debattörerna Martin Borgs och Robert Gidehag konstaterade i en debattartikel förra veckan."
Foto: Sylvia Rezania
Det är viktigt att granska slöseri med stort symbolvärde, som lyxfester och höga löner till den politiska adeln. Det är också viktigt att granska det stora slöseriet, där miljonerna blir till miljarder.
Johan Norberg skrev apropå Tillväxtverket att "det är lätt att läsa restaurangnotor, men kan ingen journalist titta på de 21 miljarder som Tillväxtverket gör av med 2007-2013?" Det vill säga pengar som tas från de företag som är bäst på att producera varor och tjänster, och istället ges till de företag som är bäst på att fylla i blanketter.
Idag granskar Svenska Dagbladet just Tillväxtverket på djupet, och konstaterar att myndigheten under fem år satsat hundratals miljoner kronor på kvinnligt företagande utan att någon vet vilken effekt pengarna har haft.
"Det förtjänar att påpekas då och då, att staten inte har några egna pengar. Det är våra pengar, medborgarnas och skattebetalarnas pengar, som staten spenderar. Det är vi som är uppdragsgivarna. Varje slöseri med offentliga medel är stöld från medborgarna och bör behandlas på detta sätt."
Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, Linnéuniversitetet, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag.
Dagens Nyheter fortsätter sin granskning av slöseri med skattepengar. Idag skriver man om att Stiftelsen för strategisk forskning de senaste åren festat upp flera miljoner kronor av pengar avsedda för forskning. På tre år har festfixaren Micael Bindefeld fått 9,3 miljoner kronor. När stiftelsen fyllde 15 år kostade festen över två miljoner.
Läs artikeln här.
Foto: Johan Heikensten, Staffan Jerrevång/Stiftelsen för strategisk forskning
"Ledarsidan delar få ideologiska ståndpunkter med organisationen Skattebetalarnas förening /.../ men, poängen att politiker och andra som använder skattemedel har en skyldighet att hushålla med dem; att ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” som Gustav Möller formulerade det, ja där är vi överens."
"Myndigheter ska utföra det myndighetens uppdragsgivare har ålagt dem i budgetbeslut, regleringsbrev och förordningar, inte bedriva lobbyverksamhet med skattepengar i syfte att påverka skattebetalarnas företrädare, det vill säga politiker. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt med aktiviteter som Martin Borgs uppmaning att
granska slöseriet under veckan. "
10,2 miljoner kronor. Det är svaret när Svenska Dagbladet har försökt kartlägga hur mycket skattepengar som går åt under Almedalsveckan.
Flera av myndigheterna medger själva att syftet med att finnas på plats är att påverka sina politiska uppdragsgivare.
Så man använder skattebetalarnas pengar för att påverka hur ännu mer av skattebetalarnas pengar ska spenderas. Risk för slöseri, och också ett demokratiskt problem när myndigheter som är satta att tillämpa lagen lobbar för hur lagarna ska ändras eftersom man har en egen agenda för vad som är rätt och riktigt.
Tipstack: Nicklas
Igår skrev jag om de fyra olika sätten att spendera pengar. Kanske är risken för slöseri som störst när man spenderar någon annans pengar på någon annan.
Biståndsindustrin är ett klassiskt exempel, där miljard efter miljard lämnar Sverige trots att dess forskare har misslyckats med att visa att bistånd har någon positiv effekt på tillväxt och utveckling i de länder som saknar dem från början. För den som vill läsa mer rekommenderar jag Fredrik Segerfeldt, som närmast på egen hand vridit biståndsdebatten de senaste åren.
Ett aktuellt exempel på att det är lätt att vara generös med andras pengar har tidningen OmVärlden rapporterat om. Det handlar om det så kallade internationella demokratiinstitutet Idea. Jag citerar rakt av:
OmVärlden kan avslöja att Ideas chef, Vidar Helgesen, har delat ut välbetalda konsultuppdrag till en krets tidigare medarbetare utan att först göra upphandlingar. Konsulterna får arvoden på mellan 10000 kronor och 35000 kronor om dagen.
Konsulten Omar Backhet fick till exempel ett uppdrag som varade i 144 dagar utan upphandling. Efter det kunde han kvittera ut 1,6 miljoner kronor. Anna Lekvall, som tidigare var anställd på Idea, fick över en miljon kronor för att skriva en bok om bistånd och demokrati. Inte heller detta föregicks av en upphandling.
Flera andra konsulter anlitas år efter år för olika uppdrag åt organisationen. Det gäller till exempel sydafrikanen Peter Harris som sedan 1990-talet har haft en lång rad olika uppdrag för demokratiinstitutet.
Till en början fick han en lön på 497000 kronor om året för att vara tillgänglig en dag i veckan. Men efter att detta avslöjades av tidningen European Voice 2001 omvandlades anställningen till återkommande konsultuppdrag. Nyligen attesterade Idea en faktura från Harris på 142000 kronor för tio dagars arbete.
Nu ska regeringen granska Idea. Det finns bokstavligt talat miljoner skäl till det.
Sedan Idea startade 1995 har Sverige varit den i särklass största finansiären. 2011 bidrog UD med 49 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Genom ett beslut i riksdagen betalar Sverige dessutom hyran för kontorsbyggnaden Strömsborg, och de anställda och deras familjer ska "beviljas immunitet och privilegier i Sverige."
Under lång tid behövde Idea inte ens betala hyra, eftersom borgarrådet och socialdemokraten Mats Hulth lovat dem Strömsborg "avgiftsfritt på obestämd tid".
The IDEA staff outside its headquarters office in Stockholm, Sweden.
August 2007. Photo taken by Martin Ekwall.