Martin Borgs

Entreprenör, filmare och författare

Någon annan betalar är en skräckfilm om dina skattepengar.

Premiär 19 augusti. Köp biljetter här.

Filmen är baserad på boken 365 sätt att slösa med dina skattepengar, som precis släppts även i pocketupplaga. Den toppade omedelbart Bokus lista över mest sålda pocket inom facklitteratur. Beställ boken här för endast 39 kr.

Debattartikeln för 125.000 kr som aldrig kom in

I september avslöjade Aftonbladet  att Arbetsförmedlingen betalt 125.000 kronor för en spökskriven debattartikel som var så dålig att den inte kom in i tidningen.

Arbetsförmedlingens  kommunikationsavdelning har en budget på 100 miljoner kronor och 55 anställda.

Man skulle kunna tro att någon av dem kan skriva en debattartikel. Man skulle kunna hoppas att någon av dem i alla fall kan upphandla en debattartikel av någon som kan skriva en. Man skulle kunna annars misstänka att de inte är lika snåla med dina pengar som med sina egna.

För det var ingen engångsföreteelse.Aftonbladet avslöjade också att Arbetsförmedlingen betalat pr-byrån Gullers Grupp 150.000 kronor för "arbete med utkast av DN-debattartikel". Det var vara det att DN inte ville ha artikeln.

Totalt fakturerade Gullers Grupp Arbetsförmedlingen 14,2 miljoner kronor för "rådgivning" under 2011, enligt Publikt. Debattartikeln som aldrig publicerades skrevs av företaget Baluba, som  fakturerade Arbetsförmedlingen 36 miljoner kronor under mindre än ett år. Så visst skapar Arbetsförmedlingen jobb, som Petter Birgersson konstaterade.

På Slöserimuseet i Garpenberg finns nu i alla fall debattartikeln som aldrig publicerades inramad på väggen. Det är ju i alla fall du som har betalat.

Kommunala drömmar under klubban

Slöserimuseet hade 1.800 besökare redan första dagen!

Bakom den andra luckan i adventskalendern döljer sig en tragisk berättelse om storslagna kommunala drömmar, som slutade med att konkursboet auktionerades ut på Bukowskis.

Nu funderar kommunen på att använda de tomma - men påkostade - lokalerna till ett "lek och busland" .

Med tanke på att kommunen lyckades locka till sig 60 miljoner kronor i bidrag till det spruckna projektet kanske man skulle kunna starta ett kommunalt centrum för bidragsentreprenörskap?

 

Vad döljer sig bakom första luckan?

Idag invigs Slöserimuseet med en adventskalender med 24 av årets mest omtalade slöserier.

Vad finns då bakom första luckan?

Ja, den här historien kunde ha varit hämtad från satirserien Starke Man men den var alldeles på riktigt, till en kostnad om 600.000 kronor.

På Slöserimuseet finns nu originalskissen till... ja, vadå?

Se själv på Slöserimuseets hemsida: http://www.sloserimuseet.se/

 

I morgon invigs Slöserimuseet!

Det är dags att sätta Garpenberg på kartan. Därför startar jag nu ett slöserimuseum. Slipstensmuseet, och hattmuseet här hemma i Dalarna får alltså konkurrens.

Slöserimuseet kommer självklart att uteslutande att finansieras med mer eller mindre märkliga bidrag. Se det som en konstinstallation. Jag räknar med stöd från EU, Jordbruksverket, Sverok med flera.

Vad tycker du borde finnas på slöserimuseet? Har du något eget föremål att bidra med, eller tips om något jag borde skaffa? 

Jag har samlat på mig en hel del föremål genom åren, som kommer att finnas på plats. Många andra finns fortfarande på önskelistan. Tänk om jag kunde få visa upp ett av inbjudningskorten i plexiglas till Stiftelsen för Strategisk Forsknings fest – de där som kostade 195.000 kronor. Eller någon av de misslyckade borrarna från Hallandsås, eller kanske Mona Sahlins klassiska kontokort, som hon använde för att betala sin Toblerone med.

Slöserimuseet öppnar i morgon den 1 december med hjälp av en adventskalender. Under luckorna finns 24 av årets mest minnesvärda slöserier. Kommer din favorit att finnas med?

Stora, nytvättade fönster behövs på offentlig sektor

Olle Blomkvist och jag skriver på Dagens Samhälle om varför insyn motverkar slöseri med skattepengar, och om hur vi lyckades överlista regeringskansliet när vi begärde ut den så kallade transaktionsdatabasen. Det är ett krångligt namn för en smart samling av samtliga leverantörsfakturor, från telefonräkningar till konsultarvoden. Syftet var att göra det möjligt för allmänheten att se vart våra skattepengar går.

Nu finns inte bara regeringskansliets, utan också många andra myndigheters transaktioner sökbara för var och en på www.121.nu.

Göran Persson får 118.339 kr i jordbruksstöd

Den 3 december får Göran Persson 118.339 kr i jordbruksstöd till sin gård Torp. Han är en av drygt 2.000 sörmländska bönder som då får gårdsstödet för 2012 utbetalt.

Några andra välkända bidragsmottagare i Sörmland är direktören Lars Ramqvist som får 315.593 kr i bidrag till Näsby sätteri, och kung Carl XVI Gustaf som får 895.683 kr i bidrag till Stenhammars gods

Även sett till hela landet är det idel ädel adel av olika slag. Gyllenkrok på Björnstorps slott får som vanligt mest gårdsstöd i Sverige, 6.046.136 kronor, och toppar tidningen ATL:s lista. Det är ändå inget mot prins Hans Adam II av Liechtenstein, som 2006 fick runt 17 miljoner kronor i jordbruksstöd för sina ägor i Österrike enligt ATL.

EU:s jordbruksstöd motsvarar drygt 40 procent av den totala budgeten på. 1.300 miljarder kronor. Mest går till Frankrike. De svenska bönderna delade 2011 på 11,6 miljarder kronor. Det är en stor del av det totala företagsstödet som jag skrev om tidigare idag och som Svenskt Näringsliv rapporterat om.

De europeiska bönderna är dock inte nöjda med bidragspolitiken. I veckan samlades 3.500 bönder med 1.000 traktorer i Bryssel för att protestera. Bland annat sprutade de mjölk på EU-parlamentet med hjälp av brandslangar. 

Foto: European Milk Board

28 miljarder kr i företagsstöd trots bristfällig utvärdering

Det är lätt att vara generös med någon annans pengar. Staten delar varje år ut 28 miljarder kronor i företagsstöd, men hälften av bidragsprogrammen har bristfälliga utvärderingar – eller inga alls. Det visar en rapport från Svenskt Näringsliv, som SvD skriver om.

Vi skattebetalare vet alltså att 28 miljarder kronor av våra pengar har gått i bidrag till olika företag – men vi vet inte vad vi fått för pengarna.

Nu invänder kanske någon att det är klart att pengarna skapat någon form av nytta.

Visst. Men varje skattekrona kommer ju också ifrån någon. Det finns ju ingen sedelpress i källaren på riksdagen eller kommunhuset, även om det kan verka så ibland. De 28 miljarderna som gått till företagsstöd har försvunnit från skattebetalarnas plånböcker.

Hade du fått behålla pengarna hade du kunnat använda dem till något du tycker är viktigt. Istället försvann dina pengar till de företag som politikerna tyckte behövde dem bättre.

Det minsta man kan begära är att politikerna tvingas bevisa vilken nytta företagsstöden skapat – och varför den är större än i fall folk fått behålla pengarna själva.

Underlag för rapporten finns här: http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00034/Kartl_ggning_av_stat_34486a.pdf

Ska skattepengarna gå till hockey eller skola?

Leksands kommunpolitiker ska lägga ned högstadieskolan i Insjön. Därigenom sparar man 2,5 miljoner kronor.

På samma möte klubbade kommunpolitikerna igenom 33 miljoner kronor i stöd till ortens hockeylag.

Vad är kommunal kärnverksamhet? Hockey eller skola?

Det märkliga med Leksands IF är att klubben är ett av hockey-Sveriges största publiklag. Få andra lag har lika trogen hemmapublik – och få andra lag är lika populära på bortaplan.

Men trots populariteten går klubben med förlust år efter år.

Kan misskötseln bero på att klubben räknar med att kommunpolitikerna ska rädda den gång på gång – eftersom hockeylaget är så viktigt för Leksands rykte? Är det en bra morot för klubben att förbättra sig?

Leksands kommunalråd Ulrika Liljeberg (C) försvarade igår miljonstödet med att kommunen inte har någon egen ishall, utan istället hyr istid av Leksands IF.

Så varför har kommunen ingen egen ishall? För att den såldes till Leksands IF för en krona, vilket miljöpartisten Eric Böwes påpekade.

Den var då värd 35 miljoner kronor. Därefter har klubben fått ett investeringsbidrag på 15 miljoner. I maj 2011 beslöt också Leksands kommunpolitiker att öka driftsbidraget med en miljon per till klubben till totalt 5,5 miljoner kronor.

Det lokala partiet Bygdepartiet är tveksamt till miljonrullningen, och ifrågasätter också om kommunen verkligen kan ge miljonstöd till ett aktiebolag.

Kommunfullmäktige har tidigare beslutat om ett årligt miljonstöd till Leksands Idrottsförening i form av ett föreningsbidrag. I verkligheten har dock pengarna gått rakt in i bolaget LIF Hockey AB.

När Dalarnas Tidningar/Falu-Kuriren senare försöker få ett rakt svar om detta förfarande verkligen är okej, säger kommundirektören Göran Wigert:

– Det är inte kommunens sak att lägga sig i hur föreningen använder sina pengar.

Men om det är okej att flytta pengar så spelar det ju ingen roll om kommunen kallar det föreningsbidrag?

– Jag har inga fler kommentarer i det här ärendet då jag inte vet vad som gäller.

Jag är född och uppvuxen någon mil från Leksand. Personligen tycker jag att det är en av de bästa platserna i Sverige man kan bo på. Naturen är vacker, människorna är vänliga och flera företag blomstrar.

Ett av mina livs starkaste idrottsminnen är när Leksands IF förlorade semifinalen mot Färjestad 1997, och när klubben åkte ut Elitserien några år senare åkte jag till hockeyladan i Nyköping för att heja fram laget från ståplats.

Att Leksands IF har betytt mycket för samhället Leksand genom året är klart. Men kommer laget att ha en positiv eller negativ betydelse för kommunen i fortsättningen? Om klubben blir en kvarnsten som gör att kommunen måste lägga ned skolor?

30 miljoner kr i sjön - bokstavligt talat

Sveriges Radio rapporterar om Kiruna kommuns havererade satsning på en kommunal halkbana. Den invigdes 2007, och fanns på en myr som byggdes om till en konstgjord sjö. Den totala kostnaden för skattebetalarna är 30 miljoner kronor.

Kommunpolitikernas idé var att locka till sig de bilföretag som vintertestar sina bilar. Problemet var dock att inga bilföretag har varit intresserade. Bland annat därför att torv flöt upp från myrbotten och förstörde isen. 

Kiruna kommun varnades för bygget av Per-Gunnar Sandström från biltestföretagens samorganisation. Nu säger han till Sveriges Radio:

"Man har isen gratis på så väldigt många ställen i inlandet. Att börja tillverka sjöar och isar på det här sättet som Kiruna gjort det var väldigt långsökt"

Helt oanvänd har dock den kommunala halkbanan inte varit, konstaterar vänsterpartisten Niklas Sirén:

"Ja det har ju blivit en lekbana för de som är gäster på Ice Hotel"

Tipstack: Gustaf och Johan

Statligt verk åt på stjärnkrog

När Patent- och Registreringsverket skulle gå på restaurang dög inte vad som helst. Stjärnkrogen Esperanto skulle det vara. För 1.230 kr per person fick de bland annat äta:

– En skiva oxbringa av Wagyu med crème epoisse, morot och lagerbladssaltad oxtalg

– Kyld selleri och löjromsjuice med silverål bakad i pilgrimsmussla

– Seabass brässerad i rostad tomatpuré och morcilla

Gissa om det var någon annan som betalade notan?

Det här kvittot fick jag tips om via www.121.nu där de flesta myndigheters transaktioner finns lagrade.

Vilka misstänkta kostnader har din favoritmyndighet? Tipsa mig gärna.

Skattefinansierad rymdturism floppade

Tidningen NSD i Norrbotten har startat en grävblogg, där man granskar skattefinansierade projekt. Ett mycket intressant projekt som andra lokala medier borde ta efter.

Ett projekt som Grävbloggen granskat är satsningen på skattefinansierad rymdturism. 2007 invigdes "Spaceport Sweden", och två år senare påbörjades ett treårigt projekt med pengar från Landstinget i Norrbotten, Tillväxtverket, Luleå Tekniska Universitet och EU. Kort sagt, pengar från skattebetalarna. Sammanlagt 11 miljoner kronor.

Målen var tydliga, och skulle uppnås senast 2012. NSD har kontrollerat hur de uppnåtts:

  • Man talade om tre nya företag. Det blev ett - Spaceport Sweden AB självt. Men frågan är om det är nytt. Bolaget skapades redan innan projektet startade.
  • Man talade om 30 nya arbetstillfällen i Kiruna. Det blev två. Bägge anställda i bolaget Spaceport Sweden.
  • Det skulle skrivas avtal med tre rymdoperatörer. I dagsläget har man inte skrivit avtal med någon alls.
  • Antalet rymdstudenter skulle öka med 50 procent. Men då projektet avslutades 2012 så minskade antalet nya studenter vid Luleå Tekniska Universitets rymdcampus. Vårterminen 2013 ser det däremot ut som bedömningen håller.

Drömmen om rymden är lika gammal som människan själv. Personligen tror jag också att rymdturism är en framtidsbransch. Men jag vill bestämma själv om jag vill investera i just den branschen, och i så fall i just Spaceport Sweden.

Istället har politikerna betalat sina rymddrömmar med dina och mina pengar.

Tipstack: Isak

 

Jag behöver din hjälp. Vilket slöseri har gjort dig mest upprörd under 2012? 

Var det kanske heliumballongerna för 138.846 kr, när Stiftelsen för Strategisk forskning hade fest i Blå Hallen? Eller SÄPO:s hemliga James Bond-fest för 5 miljoner kronor?

Eskilstuna kommuns misskötsel av både djur och skattepengar i Parken Zoo? Falupolitikernas försök att sätta kommunen på kartan med hoppbackar för 100 miljoner kronor?

Politikerna i SSU som fuskade med bidrag, eller andra politiker som lever på höga politikerpensioner?

Vad minns du från slöseriåret 2012, som gjorde dig upprörd?

 

 

Snart 16.000 följare på Facebook!

 

På några få månader har Slöseriombudsmannen blivit en av Sveriges största politiska Facebook-sidor. Nästan 16.000 personer följer granskningen av slöseri med skattepengar.

De allra flesta är dessutom aktiva, genom att kommentera, dela eller gilla inlägg på sidan. Det innebär i sin tur att Slöseriombudsmannens arbete når över en halv miljon människor varje månad.

Gillar du att någon granskar slöseri med dina skattepengar? Klicka i så fall på knappen här ovanför. Tack för ditt stöd!

Notan för Almedalsveckan 2012

Hur mycket kostar Almedalsveckan oss skattebetalare? Är det värt pengarna? 

Trots att den politiska elitens firmafest blir allt större för varje år som går har ingen sammanställt vad den totala kostnaden är - eller än mindre utvärderingarna av om det är värt pengarna.

Därför skickar jag idag ett mail till samtliga skattefinansierade arrangörer under Almedalsveckan. Jag ber inte bara om att få ta del av kostnaden, utan också planerna inför deltagandet på veckan och framför allt utvärderingen av detsamma. 

Inför årets vecka försökte Svenska Dagbladet uppskatta hur mycket skattepengar som går åt under Almedalsveckan. 10,2 miljoner kronor blev svaret.

Flera av myndigheterna medgav till SvD att syftet med att finnas på plats var att påverka sina politiska uppdragsgivare.

De använder alltså skattebetalarnas pengar för att påverka hur ännu mer av skattebetalarnas pengar ska spenderas. Risk för slöseri, och också ett demokratiskt problem när myndigheter som är satta att tillämpa lagen lobbar för hur lagarna ska ändras eftersom man har en egen agenda för vad som är rätt och riktigt.

Enligt grundlagen ska en begäran om allmän handling behandlas skyndsamt. Vi får se hur snabbt jag får svar på mina frågor.

 

43 miljarder i felaktiga utbetalningar

I veckan publicerade EU:s revisionsrätt sin granskning av unionens budget för 2011. För artonde året i rad kan inte revisionsrätten tillstyrka ansvarsfrihet för unionen.  

"Verksamhetsområdena jordbruk: marknads- och direktstöd, landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa, regionalpolitik, energi och transport, sysselsättning och socialpolitik samt forskning och annan inre politik innehåller väsentliga fel. Revisionsrätten uppskattar den mest sannolika felprocenten i de betalningar som ligger till grund för räkenskaperna till 3,9 %."

3,9 procent motsvarar 43 miljarder kronor. Sverige betalade 31,3 miljarder kronor till EU 2012 och fick tillbaka 13 miljarder kronor, enligt EU-upplysningen. Enbart de felaktiga utbetalningarna motsvarar alltså drygt dubbelt så mycket som svenska skattebetalare skickar till Bryssel.

Som bloggaren Henrik Alexandersson konstaterar på Nyheter 24

Hade detta varit i ett privat företag hade polisen blivit inkopplad. Men nu handlar det om den härskande politiska klassen. Den tillåts komma undan med nästan vad som helst.

Hela revisionsrapporten finns här:

 

Lära sig segla på skattebetalarnas bekostnad?

Är det rimligt att använda politikerpensionen till att lära sig ett nytt jobb? 

Solnas förra kommunalråd Johanna Graf (S) är just nu ute på de sju haven för att förverkliga en gammal dröm om att bli sjöman. Finansieringen får hon av Solnas skattebetalare, som betalar ut 30.000 kr i månaden enligt SVT.

Svenska Dagbladet intervjuade Graf i juni:

"Jag tänkte inte gå på garantipension utan ville skaffa mig ett nytt yrke. Jag funderade på vad kan jag? Jag kunde ha fått ett utredarjobb eller jobbat på pr-byrå men då hade jag fortsatt vara inne i snurren. Jag har varit ensamstående med tre söner och jobbat till nio eller elva på kvällarna. Min dröm har alltid varit att segla mer. Jag kommer från en seglarfamilj och det är till havs jag är lugnast."

På hennes blogg kan man följa hur det går. Ett halvår senare, den 2 november, under rubriken "Jobb till varje pris", berättar Graf om svårigheterna med att få det jobb hon vill. Inlägget avslutas med funderingen:

"Annars är väl utvägen den vanliga för avdankade politiker; hora som lobbyist på PR-byrå.
Nej, jag vägrar!"

Johanna Graf är inte vem som helst. Hon slutade självmant som kommunalråd i Solna för att undvika "det politiska innanförskapet" och skaffa sig litet "fuck-off kapital" så att hon inte skulle hamna i det "bidragsberoende en f d politiker riskerar att hamna i om han eller hon ska ut i det vanliga arbetslivet efter många år i politiken." 

Så hur tänker hon? Graf försvarar sig på Twitter och bloggen med att hon lever som hon lär, eftersom hon använder politikerpensionen till att skaffa sig ett nytt jobb. 

Och då är vi tillbaka till min första fråga: är det rimligt att använda politikerpensionen till att lära sig ett nytt jobb? 

Som Graf själv skriver skulle hon kunna "fått ett utredarjobb eller jobbat på pr-byrå". Men det "vägrar" hon. Graf har tidigare arbetat som fritidspedagog och drivit eget företag men det tycks heller inte vara aktuellt. För hennes dröm "har alltid varit att segla mer." 

Jag respekterar Johanna Graf för många saker, som hennes insatser som oppositionspolitiker i Solna, hennes synpunkter på den politiska adeln, och också hennes försök att nu förklara att hon faktiskt lever som hon lär (samma öppenhet hade varit önskvärd istället för hennes undfallenhet att berätta för Svenska Dagbladets läsare att skattebetalarna finansierar vägen till drömjobbet).

Personligen tycker jag att det är rimligt politiker har en viss trygghetsförsäkring, eftersom jag tycker att de ska kunna få lämna sina uppdrag med omedelbar verkan. Men dagens villkor, då politiker kan leva år ut och år in på skattebetalarnas bekostnad samtidigt som de har möjligheten att tjäna pengar i bolagsform, är omoraliska.

Jag tycker heller inte att det är rimligt att det ska vara upp till politikern, i det här fallet Johanna Graf, att själv bedöma hur lång tid hon behöver på sig för att hitta drömjobbet. Som SVT konstaterar kan Graf få 30 000 kronor i månaden i pension i 14 år till om hon inte hittar en annan försörjning. Det skulle sammanlagt bli 5,5 miljoner kronor.

Mitt förslag är därför en klumpsumma, kanske motsvarande ett halvårs arvode.

Vad tycker du?

 

Ge far en politikerpension på söndag?

Subventionerade SM-guld?

I dag avgörs det om IF Elfsborg eller Malmö FF blir svenska mästare i herrfotboll. Bägge lagen är värdiga mästare sett till spelet på plan. Oavsett vilket lag som vinner finns dock risken att kommunal doping spelat in.

IF Elfsborg spelar sedan 2005 på plastgräset på Borås Arena. På gamla Ryavallen var Elfsborg ett medelmåttigt allsvenskt lag, men numera är laget seriens stabilaste topplag. Borås Arena byggdes på mark som skänktes av kommunen, med 80 miljoner kronor i kommunal borgen. Arenan ägs av idrottsföreningen, men drivs av kommunen med ett kalkylerat underskott varje år om 4,5 miljoner kronor. En del av finansieringen var att kommunens fastighetsbolag köpte en läktardel för 30 miljoner kronor. Källa: Svensk Elitfotboll

Malmö FF spelar sedan 2009 på den nybyggda fotbollsarenan Swedbank Stadion. Arenan är finansierad med ett ränte- och amorteringsfritt lån från skattebetalarna i Malmö på 145 miljoner kronor. Detta trots att Malmö FF är den rikaste fotbollsklubben i Sverige med ett eget kapital på 109,5 miljoner 2011. Andra säsongen på Swedbank stadion vann MFF SM-guld, och efter fjolårets fjärdeplats har man chansen på serieseger i år igen.

Varken IF Elfsborg eller Malmö FF är några undantag i idrotts-Sverige. Viljan att sätta kommunen på kartan med hjälp av ett elitlag är stark hos många lokalpolitiker. Ju finare furstendöme, desto finare furste.

 

Lästips: http://osynligahanden.blogspot.se/2010/06/pressar-kommunala-subventioner-malmo.html och http://osynligahanden.blogspot.se/2011/03/mff-del-4-vilken-vag-styrs-man-ut-pa.html

 

Ny film om bidragsentreprenörerna Sverok

Skälet att jag blev nyfiken på Sverok var deras explosionsartade tillväxt, som saknar jämförelse bland andra organisationer. 

Det handlar inte om spelhobbyn i sig. Som jag skriver i artikeln i Expressen är det ingen skillnad på till exempel knattefotboll och tevespel, eller för den delen lajv, brädspel eller e-sport. 

Vad jag hittade var en mycket utvecklad bidragskultur, där Sverok systematiskt gjort det så enkelt som möjligt för så många som möjligt att söka bidrag.

Om två vuxna och tre unga startar en förening får de 4.180 kronor i bidrag, om de har en medlemsavgift. Varje gång de träffas får de 150 kronor till. Sveroks fantastiska tillväxt är ingen slump, utan ett resultat av ekonomiska morötter.

Är jag för hård mot Sverok om jag pekar ut dem som bidragsentreprenörer?

Jag har till exempel gått igenom protokollen ifrån Sveroks förbundsstyrelse. I januariprotokollet kan man läsa om vilken den prioriterade politiska frågan är för 2012:

"Riksmötet beslutade att förbundet under 2012 ska fortsätta arbetet med att öka andelen föreningar som söker och får kommunbidrag."

Hur går det till konkret? I marsprotokollet finns en projektplan för den så kallade kommunsatsningen:

"Verka för att en tredjedel av alla föreningar kommer i kontakt med sin kommun eller sin lokala avdelning av Studiefrämjandet vilket stärker föreningarnas ekonomi och bidrar till en ökad kännedom om Sverok."

Bland åtgärderna i kommunsatsningen finns till exempel:

  • En inspirationsfilm om hur man söker och får kommunbidrag ska tas fram och spridas till föreningarna.
  • Ett seminarium om föreningars möjligheter att ansöka om och få kommunalt stöd ska arrangeras under Almedalsveckan i Visby.

Landstingen är en annan prioriterad jaktmark. I majprotokollet beslutas därför om en satsning på regionala verksamhetsutvecklare:

"Man kan också konstatera att det finns bidrag att söka för organisations- och verksamhetsutveckling lokalt. Sådant stöd ges ofta för att täcka personalkostnader. Det här är pengar som Sverok inte kan utnyttja idag. Det handlar om att lyckas påvisa kostnader, för att på så sätt motivera ökat anslag från landsting, kommun eller annan bidragsgivare.”

Det finns fler kanaler till bidragspengarna än stat, kommun och landsting. Sedan några år tillbaka samarbetar Sverok med Studiefrämjandet. I augustiprotokollet utvärderar Sveroks förbundsstyrelse samarbetet:

"Bland fördelar som Sverok och Sveroks föreningar haft av samarbetet med Studiefrämjandet nämns bl.a. tillgång till lokaler, ekonomiska bidrag (icke minst bidrag som kommer från en helt annan källa än de dominerande statsbidragen och/eller delas ut på andra grunder)."

Återigen: Sveroks framgångsfaktor är att de följer bidragsreglerna till punkt och pricka. Det är precis det som är problemet.

Min fråga är om det är sunt att en ungdomsgeneration lär sig att en meningsfull fritid är bidragsberoende. Att det så kallade civilsamhället är en del av statsapparaten.

På Skattebetalarnas hemsida finns en längre rapport om Sverok och förstatligandet av civilsamhället. Läs den gärna!

Jag ser min uppgift som att väcka diskussionen om vart våra skattepengar ska gå, inte att själv ha svaret. Därför är jag glad över det samtal som startat på till exempel https://www.facebook.com/sloseriombudsmannen

 

En generation av bidragsentreprenörer

Skriver idag i Expressen om min granskning av Sverok, Sveriges överlägset största ungdomsorganisation. 

Just nu är tiotusentals barn och unga ute och säljer jultidningar. Viljan att tjäna ihop egna pengar är en stark drivkraft. Tänk att dessutom kunna förtjäna den där premien man önskat sig.

Men för den som inte vill sälja tidningar finns det en genväg till tevespelet. Varför inte bara söka bidrag, genom att starta en spelförening? Det är så enkelt att det gjort en hel generation till bidragsentreprenörer.

Sverok, eller Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, är landets överlägset största ungdomsförbund. Med 175 000 bidragsgrundande medlemmar är man tio gånger så stora som SSU, Ung Vänster, Grön Ungdom, LUF, KDU och CUF. Tillsammans.

Ungdomsstyrelsen delade ut 209 miljoner kronor till ungdomsorganisationer 2012. Drygt 21 miljoner kronor gick till Sverok, det vill säga var tionde bidragskrona.

Det var anledningen till att jag som Slöseriombudsman bestämde mig för att granska organisationen. Hur kunde ett litet förbund för lajvare och rollspelare bli Sveriges överlägset största ungdomsorganisation?

Svaret är inte fusk, om någon trodde det. Tvärtom. Sveroks framgångsfaktor är att de följer bidragsreglerna till punkt och pricka. Det är precis det som är problemet.

Sedan starten 1989 har Sverok medvetet arbetat för att göra det så enkelt som möjligt för så många ungdomar som möjligt att söka bidrag.

Under 90-talet delade man ut ”starta förenings-kit” på hobbymässor för att locka till sig lajvarna som då blev allt fler. Efter millennieskiftet breddade man sig för att locka till sig datorspelsgenerationen, och gjorde det möjligt att söka bidrag över nätet.

Det första som möter en besökare på Sveroks hemsida är en tydlig steg-för-steg guide till hur man startar en förening och sedan söker bidrag för denna. På hemsidan finns också guider för hur du kan maximera olika typer av bidrag. Idag är det också möjligt att starta digitala föreningar, där man inte behöver ses i verkligheten utan kan sköta allt på nätet.

Bidragsentreprenörskapet har varit framgångsrikt. Under några få år fördubblades medlemssiffrorna. En bra bit över 90 procent av verksamheten är nu skattefinansierad.  Det väcker frågan om hur statligt civilsamhället kan bli innan vi slutar att kalla det för ”civilt” och snarare sorterar in det under något departement.

Det senaste året har vinden vänt, och flera stora e-sportföreningar har försvunnit. Dessutom har staten stramat upp reglerna vilket minskar Sveroks statsbidrag med ett par miljoner kronor.

Hur möter man hotet om minskade bidrag från staten?

Genom att försöka hitta skattepengar på annat håll, där kranarna ännu inte skruvats åt. ”Det finns gott om pengar på kommunal och regional nivå” hävdar Sverok.

En del i Sveroks nya strategi är använda rätt ord när de pratar med bidragsgivare, och exempelvis kalla spelkonventen för kulturarrangemang eftersom det är ord som bidragsgivarna gillar. Du uppmanas också att inte söka för lite pengar – ”en mångfaldsatsning är inte två resor och att trycka en broschyr, det är en person som kan arbeta med saken på halvtid i ett år.”

I Dalarna har Sverok varit så framgångsrika på att söka bidrag att man ”står inför det trevliga dilemmat hur vi ska göra av med pengarna.”

Ur statens perspektiv är det rimligen ingen principiell skillnad på datorspel och knattefotboll. Den ena hobbyn är inte mer värdefull än den andra. Vad det handlar om är att en hel generation ungdomar får lära sig att en meningsfull fritid förutsätter skattepengar, och att vägen till det efterlängtade tevespelet går via bidrag istället för att sommarjobba och spara månadspengen.

Vad händer med en generation bidragsentreprenörer när de växer upp? Har ungdomsminister Nyamko Sabuni som är ansvarig för miljonrullningen funderat på det?