Lära sig segla på skattebetalarnas bekostnad?

Är det rimligt att använda politikerpensionen till att lära sig ett nytt jobb? 

Solnas förra kommunalråd Johanna Graf (S) är just nu ute på de sju haven för att förverkliga en gammal dröm om att bli sjöman. Finansieringen får hon av Solnas skattebetalare, som betalar ut 30.000 kr i månaden enligt SVT.

Svenska Dagbladet intervjuade Graf i juni:

"Jag tänkte inte gå på garantipension utan ville skaffa mig ett nytt yrke. Jag funderade på vad kan jag? Jag kunde ha fått ett utredarjobb eller jobbat på pr-byrå men då hade jag fortsatt vara inne i snurren. Jag har varit ensamstående med tre söner och jobbat till nio eller elva på kvällarna. Min dröm har alltid varit att segla mer. Jag kommer från en seglarfamilj och det är till havs jag är lugnast."

På hennes blogg kan man följa hur det går. Ett halvår senare, den 2 november, under rubriken "Jobb till varje pris", berättar Graf om svårigheterna med att få det jobb hon vill. Inlägget avslutas med funderingen:

"Annars är väl utvägen den vanliga för avdankade politiker; hora som lobbyist på PR-byrå.
Nej, jag vägrar!"

Johanna Graf är inte vem som helst. Hon slutade självmant som kommunalråd i Solna för att undvika "det politiska innanförskapet" och skaffa sig litet "fuck-off kapital" så att hon inte skulle hamna i det "bidragsberoende en f d politiker riskerar att hamna i om han eller hon ska ut i det vanliga arbetslivet efter många år i politiken." 

Så hur tänker hon? Graf försvarar sig på Twitter och bloggen med att hon lever som hon lär, eftersom hon använder politikerpensionen till att skaffa sig ett nytt jobb. 

Och då är vi tillbaka till min första fråga: är det rimligt att använda politikerpensionen till att lära sig ett nytt jobb? 

Som Graf själv skriver skulle hon kunna "fått ett utredarjobb eller jobbat på pr-byrå". Men det "vägrar" hon. Graf har tidigare arbetat som fritidspedagog och drivit eget företag men det tycks heller inte vara aktuellt. För hennes dröm "har alltid varit att segla mer." 

Jag respekterar Johanna Graf för många saker, som hennes insatser som oppositionspolitiker i Solna, hennes synpunkter på den politiska adeln, och också hennes försök att nu förklara att hon faktiskt lever som hon lär (samma öppenhet hade varit önskvärd istället för hennes undfallenhet att berätta för Svenska Dagbladets läsare att skattebetalarna finansierar vägen till drömjobbet).

Personligen tycker jag att det är rimligt politiker har en viss trygghetsförsäkring, eftersom jag tycker att de ska kunna få lämna sina uppdrag med omedelbar verkan. Men dagens villkor, då politiker kan leva år ut och år in på skattebetalarnas bekostnad samtidigt som de har möjligheten att tjäna pengar i bolagsform, är omoraliska.

Jag tycker heller inte att det är rimligt att det ska vara upp till politikern, i det här fallet Johanna Graf, att själv bedöma hur lång tid hon behöver på sig för att hitta drömjobbet. Som SVT konstaterar kan Graf få 30 000 kronor i månaden i pension i 14 år till om hon inte hittar en annan försörjning. Det skulle sammanlagt bli 5,5 miljoner kronor.

Mitt förslag är därför en klumpsumma, kanske motsvarande ett halvårs arvode.

Vad tycker du?