Nu finns det alltså två hål genom Hallandsås. Det tog drygt tjugo år. Tågtunneln genom åsen skulle kosta 1,3 miljarder. Budgeten är nu långt över 10 miljarder.
Enligt den första tidsplanen skulle tunneln vara klar 1997. Ett dotterbolag till statliga Vattenfall hade skaffat en tunnelborrningsmaskin som de trodde skulle kunna borra med en hastighet på 100 meter i veckan. Den körde fast efter 13 meter. Maskinen var gjord för hårt berg, medan Hallandsås är mjuk och full av grus och stenar, jord och lera.
Varningar fanns, men de lyssnade man inte på.
Istället började man spränga sig fram. Efter några år tog Skanska över. För att täta tunneln från det forsande vattnet började man 1997 att använda Rhoca-Gil. Strax började fiskar att dö, kossor förlamades och arbetare fick besvär. Arbetet stoppades.
Hur kunde man använda Rhoca-Gil? Jag citerar den statliga Tunnelkommissionen:
”Det har framkommit att leverantörens representant gjorde ett så tillförlitligt intryck att man utgick ifrån att hon visste vad hon talade om. Och eftersom produkten enligt henne skulle lämpa sig väl för förhållandena i Hallandsåsen beslutades det snabbt att den skulle provas.”
Tunnelbygget påbörjades igen 2005, och nu finns det alltså två hål. 2015 sägs tågen börja rulla. De kommer att spara tio minuter.
Banverket hävdade inför byggstarten att ”Projektet är bedömt ur samhällsekonomisk synvinkel som ett av de lönsammaste i Sverige.” Då var som sagt kostnaden beräknad till en dryg miljard kronor – det kommer att bli tio gånger så mycket.
Hallandsås har i alla fall satt bygden på kartan.
– Faktum är att hela det här projektet har gett oss turistisk nytta, säger turistchefen i Båstad.
Idag finns Hallborr – den tunnelborrningsmaskin som kallades "Hallandsåsens besegrare" – nerpackad i ett lager i Norge. Den borde stå på Slöserimuseet.
