Drömmen om en statlig plastcykel
Igår hade jag besök av två femteklassare som gjorde sin PRAO hos mig. En av deras uppgifter blev att ta reda på historien om plastcykeln Itera.
Itera var en dröm förverkligad med statligt stöd. Några ingenjörer på västkusten hade fått idén att konstruera en cykel helt och hållet i plast – växlar, kedja, däck, ja allt. De sökte upp Statsföretag som pumpade in sex miljoner i utvecklingsprojektet, samtidigt som en fabrik i Vilhelmina fick skattepengar för att tillverka cykeln.
Uppmärksamheten var enorm vid lanseringen 1982. Hundratusentals svenskar sade sig vara intresserade. Det vara bara ett problem. Plastcykeln var ingen bra idé i verkligheten.
Den var svajig, kantig och tung. Plasten höll inte. Färgerna var fula. När den dessutom var dyrare än en vanlig cykel var floppen ett faktum.
1985 slutade Itera att tillverkas. Eftersom den inte rostar finns det fortfarande ett stort antal kvar. De är vanligare i ladorna än på vägarna. Så snart det dyker upp en till salu i närheten av Dalarna ska jag skaffa en till Slöserimuseet.