Ballonger för 138 346 kronor

I Aftonbladet idag kommenterar jag tidningens granskning av statliga pr-miljoner:

– Om man handskas med andras pengar så måste man kunna ge ett bra svar på vad pengarna har använts till och vilket syftet har varit. Min erfarenhet är att offentliga köpare är sämre köpare, de är mer ovarsamma för att de handlar med någon annans pengar.

De 13 stora myndigheter som ­Aftonbladet granskat har till­sammans lagt drygt 81 miljoner ­kronor på PR- och kommunikationsbyråer. Exempel på vad skattepengarna använts till:

• Skriva debattartikel som aldrig kom in i DN: 150 000 kronor.
• Avboka skådespelaren Helge Skoog: 20 000 kronor.
• Förbättringsförslag för ­Förbättringsbloggen: 12 500 kronor. 

Det påminner om Stiftelsen för Strategisk Forsknings 15-årsfirande i Stadshuset i Stockholm, där ballongerna kostade 138.346 kronor och inbjudningskorten i plexiglas 185.000 kronor.

Det påminner också om ekonomen Milton Friedmans konstaterande att det finns fyra sätt att göra av med pengar på: 

1. Du spenderar dina egna pengar på dig själv.
2. Du spenderar dina egna pengar på någon annan.
3. Du spenderar någon annans pengar på dig själv.
4. Du spenderar någon annans pengar på någon annan. 

Vad skiljer de fyra sätten åt? När kommer du att vara som snålast? När är risken för slöseri som störst? 

Festfixaren fick en kvarts miljon – varje månad

Dagens Nyheter fortsätter sin granskning av slöseri med skattepengar. Idag skriver man om att Stiftelsen för strategisk forskning de senaste åren festat upp flera miljoner kronor av pengar avsedda för forskning. På tre år har festfixaren Micael Bindefeld fått 9,3 miljoner kronor. När stiftelsen fyllde 15 år kostade festen över två miljoner.

Läs artikeln här.

Foto: Johan Heikensten, Staffan Jerrevång/Stiftelsen för strategisk forskning

Tillväxtverket får göra som Pippi Långstrump

DN skriver idag om Tillväxtverket, som har använt miljoner av skattebetalarnas pengar till intern representation och konferenser samtidigt som de begärt om extra pengar av regeringen på grund av dålig ekonomi. 

Tillväxtverket får nu kritik av... Tillväxtverket. 

– Om vi har gjort fel, antingen genom att vi inte följt vår egen representationspolicy eller om vi gjort något annat som kan anses vara olämpligt för en statlig myndighet, så ser vi mycket allvarligt på det, skriver Tillväxtverket på sin hemsida.

Generaldirektören Christina Lugnet får väl säga till sig själv på skarpen, som Pippi Långstrump brukar göra.

Fotograf: Håkan Flank

Moraltest av Almedalen

Igår moraltestade jag Almedalen.

Jag hängde upp en hink på Donners plats, Almedalsveckans absoluta mittpunkt. Den var tydligt märkt med "Någon annans pengar", och i den låg tjugolappar som jag också tydligt märkt med tuschpenna: "Någon annans pengar".

Frågan var om pengarna skulle finnas kvar i morse?

Allting är ju gratis under Almedalsveckan. Från morgon till kväll, från kaffe till Rosévin, från godis till tandborstar. Någon annan betalar. Så det var kanske inte så konstigt att hinken såg ut så här bara någon timme efter Jan Björklunds tal igår kväll.

Det blir intressant att se vad som fastnade på kameran...

Språktest för riksdagsledamöter

Varje år får riksdagsledamöter åka på språkkurser i Frankrike och England. Kostnaden för skattebetalarna 2011 var 1,4 miljoner kronor. Vad får vi för pengarna?

Vi skickade ut vår fransktalande reporter för att språktesta riksdagsledamöterna. Här är ett smakprov på hur det lät, när kristdemokraten Désirée Pethrus försökte tala franska. Hon har varit på intensivkurs två gånger, till en kostnad om ca 50.000 kronor.

Det är lätt att vara generös med andras pengar

Igår skrev jag om de fyra olika sätten att spendera pengar. Kanske är risken för slöseri som störst när man spenderar någon annans pengar på någon annan.

Biståndsindustrin är ett klassiskt exempel, där miljard efter miljard lämnar Sverige trots att dess forskare har misslyckats med att visa att bistånd har någon positiv effekt på tillväxt och utveckling i de länder som saknar dem från början. För den som vill läsa mer rekommenderar jag Fredrik Segerfeldt, som närmast på egen hand vridit biståndsdebatten de senaste åren.

Ett aktuellt exempel på att det är lätt att vara generös med andras pengar har tidningen OmVärlden rapporterat om. Det handlar om det så kallade internationella demokratiinstitutet Idea. Jag citerar rakt av:

OmVärlden kan avslöja att Ideas chef, Vidar Helgesen, har delat ut välbetalda konsultuppdrag till en krets tidigare medarbetare utan att först göra upphandlingar. Konsulterna får arvoden på mellan 10000 kronor och 35000 kronor om dagen.

Konsulten Omar Backhet fick till exempel ett uppdrag som varade i 144 dagar utan upphandling. Efter det kunde han kvittera ut 1,6 miljoner kronor. Anna Lekvall, som tidigare var anställd på Idea, fick över en miljon kronor för att skriva en bok om bistånd och demokrati. Inte heller detta föregicks av en upphandling.

Flera andra konsulter anlitas år efter år för olika uppdrag åt organisationen. Det gäller till exempel sydafrikanen Peter Harris som sedan 1990-talet har haft en lång rad olika uppdrag för demokratiinstitutet.

Till en början fick han en lön på 497000 kronor om året för att vara tillgänglig en dag i veckan. Men efter att detta avslöjades av tidningen European Voice 2001 omvandlades anställningen till återkommande konsultuppdrag. Nyligen attesterade Idea en faktura från Harris på 142000 kronor för tio dagars arbete.

Nu ska regeringen granska Idea. Det finns bokstavligt talat miljoner skäl till det.

Sedan Idea startade 1995 har Sverige varit den i särklass största finansiären. 2011 bidrog UD med 49 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Genom ett beslut i riksdagen betalar Sverige dessutom hyran för kontorsbyggnaden Strömsborg, och de anställda och deras familjer ska "beviljas immunitet och privilegier i Sverige."

Under lång tid behövde Idea inte ens betala hyra, eftersom borgarrådet och socialdemokraten Mats Hulth lovat dem Strömsborg "avgiftsfritt på obestämd tid". 

The IDEA staff outside its headquarters office in Stockholm, Sweden.
August 2007. Photo taken by Martin Ekwall.

Att ta risker med andras pengar leder till slöseri

Vad beror slöseri med skattepengar på? 

Jag tror att en förklaring finns i hur vi förhåller oss till andras pengar. Som ekonomen Milton Friedman konstaterade finns det bara fyra sätt att göra av med pengar på:

1. Du spenderar dina egna pengar på dig själv.
2. Du spenderar dina egna pengar på någon annan.
3. Du spenderar någon annans pengar på dig själv.
4. Du spenderar någon annans pengar på någon annan. 

Vad skiljer de fyra sätten åt? När kommer du att vara som snålast? När är risken för slöseri som störst? Och blir det någon skillnad om vi byter ut ordet ”du” mot ”politikern” eller "fondförvaltaren"?

Ett forskningsexperiment för några år sedan visade att vi tar större risker med andras pengar. Deltagarna fick välja mellan att delta i två lotterier. Det ena erbjöd medelmåttiga vinster, men var å andra sidan ett säkrare alternativ sett till oddsen. Det andra lotteriet skulle sannolikt leda till en blygsam vinst, men erbjöd också en liten chans på storvinsten.

Resultatet visade att människor undvek risker och valde det säkra alternativet när de spenderade sina egna pengar. När de däremot hanterade någon annans pengar var beredda att ta större risker.

Så när kommunpolitikerna i Svalöv vill spekulera 33 miljoner kronor på ett markköp beter de sig precis som i ett forskningsexperiment. Fast med riktiga pengar. Någon annans pengar.

Det är som sagt inte bara politiker som tar större risker med andras pengar, utan även fondförvaltare och andra.  Ovarsamheten med andras pengar var en viktig förklaring till finanskrisen 2008, liksom till dagens skuldkris. Temat utvecklas i vår dokumentär "Överdos - en film om nästa finanskris".

En annan ekonom, Adam Smith, konstaterade för ett antal hundra år sedan att man aldrig kan förvänta sig att den som är chef för andras pengar "ska bevaka dessa med samma nervösa vaksamhet som om det i stället handlat om det egna kapitalet. Försummelse och slöseri måste därför alltid följa."

I Svalöv är framtiden så ljus att man måste ha blindglasögon

För några veckor sedan var jag i Stockton, Kalifornien. Skälet att vi åkte just dit är för att staden står på randen till konkurs. Det kan hända redan den 25 juni, om man misslyckas med att omförhandla sina skulder. 

Stockton ligger naturligtvis långt från Svalöv i Skåne. Men det finns ändå likheter.

De styrande i Svalöv vill köpa en stor bit jordbruksmark som ska omvandlas till tomtmark för tänkta inflyttare. Priset är 33 miljoner kronor. Det har kallats för ett överpris, eftersom marken värderats till hälften. I dagarna upphävde Förvaltningsrätten köpet, och kräver att kommunen bevisar att man inte använder skattepengar för att gynna en enskild näringsidkare. 

De styrande i Svalöv motiverar överpriset med att det ändå kommer att bli en bra affär, eftersom man kommer att kunna sälja de nya bostadstomterna för motsvarande pris och därmed få igen pengarna. 

Och så kanske det blir, när den ljusa framtiden når Svalöv.

Stockton är ungefär lika stort som Malmö, sett till antalet invånare. Men det var en spökstad vi besökte. Stora bostadsområden låg tysta, med undantag för loppmarknader där människor försökte kränga sina tillgångar för att få ihop pengar. Till salu-skyltar satt på hus som ägdes av bankerna, eftersom ägarna inte haft råd med amorteringar. De centrala delarna var lika tysta - och lika nybyggda.

För tio år sedan blomstrade Stockton tack vare inflyttning från Kaliforniens expansiva kuststäder. Kommunpolitikerna antog att framtiden var ljus och belånade staden för att bygga nytt, vackert och stort. Och sedan gick luften ur ekonomin, och staden satt kvar med skulder den inte har råd att betala ens räntorna på.

Vilken likhet anar jag mellan Svalöv och Stockton? Jo, det kallas "andras pengar". 

Om det nu är en strålande affär att omvandla jordbruksmark till attraktiv tomtmark - varför inte överlåta det åt affärskvinnor och affärsmän som riskerar sina egna pengar? 

Det alternativet nämns inte i kommunens dokument. Det är roligare att spendera andras pengar än egna. Då slipper man ju ta konsekvenserna om framtiden inte var ljusare än Kaliforniens.

(Photo courtesy Inman News. Photo taken in Stockton, Calif., on Jan. 7, 2008. Inman News is a real estate news service.)