Jakten på skatten: andra delen
1.237 obegripliga sidor med kryptiska koder och siffror.
Det var svaret från Regeringskansliet, när vi bad att få se deras så kallade transaktionsdatabas. Anledningen var att vi ville göra det möjligt för allmänheten att se var skattepengarna tar vägen.
Tack och lov hade vi dock inte litat på Regeringskansliets välvilja, utan även begärt ut samma material bakvägen. Eftersom en handling är allmän både hos den myndighet som skrivit den och den som tagit emot den, frågade vi helt enkelt Ekonomistyrningsverket som sköter statsredovisningen. Det tog dem bara några få dagar att leverera en Excel-fil med alla uppgifter vi behövde.
I databasen kunde vi till exempel se att inte bara Tillväxtverket trivs på Grand Hôtel, utan också Regeringskansliet. Den 16 maj i år kom exempelvis en faktura på 52 678,57 kr. Vad fick vi skattebetalare för pengarna?
Insyn i statens redovisning är viktig av flera skäl. Som Erik Lakomaa och Jan Kallberg konstaterade i en debattartikel i Dagens Samhälle nyligen kan alla, inte bara journalister, enkelt granska myndigheterna med hjälp av öppna data. Dessutom gör medborgarnas insyn att politiker och statstjänstemän avhåller sig från att göra sådant de inte kan försvara för journalister eller väljare – till exempel heliumballonger för 138.000 kronor.
Därför är det också ett demokratiskt problem när Regeringskansliet försvårar insyn i sin verksamhet.
Tyvärr är vår begäran om transaktionsdatabasen inget enskilt fall, utan snarare ett mönster som andra medborgare och journalister drabbats av. Det kan handla om att dröja med att lämna ut allmänna handlingar för att först informera departementsledningen, eller att till synes systematiskt använda sekretessprövningar för att fördröja ärenden. Samtidigt som staten alltmer övervakar medborgarna försvårar man för medborgarna att övervaka staten.
Att regeringen nu hemligstämplat hela SÄPO:s resultaträkning efter DN:s granskning av den så kallade James Bond-festen för fem miljoner kronor, följer mönstret. Varför inte hemligstämpla hela den offentliga sektorn, med hänvisning till rikets säkerhet?
Tack och lov finns privata entreprenörer som driver utvecklingen åt rätt håll. Flera företag publicerar myndigheternas utgifter på nätet. På till exempel www.121.nu finns nu inte bara Regeringskansliets samtliga inköp, utan även de flesta andra myndigheters – flera år tillbaka i tiden.
Där finns till exempel svaret på frågan jag ställde igår, om vilken stjärnkrog som statstjänstemännen på Regeringskansliet föredrar. Den överlägsna vinnaren är Fredsgatan 12, tvärs över gatan från Rosenbad. Sedan 2006 har notan gått på 800.510 kronor. Den största enskilda fakturan är på 71.493,50 kronor. Vad fick vi skattebetalare för pengarna?
Att söka på www.121.nu skapar fler frågor.
Vilken nytta har vi fått för de tiotals miljoner kronor som SIDA lägger på svenska pr-byråer istället för fattiga och förtryckta i biståndsländerna? Varför blir det dyrare än beräknat när Trafikverket bygger vägar och järnvägar? Är Naturvårdsverkets fakturor för att flytta vargar som vandrar tillbaka rimliga?
Jag har börjat att begära ut verifikationer, både från Regeringskansliet och andra myndigheter. Frågorna och svaren kommer att publiceras här.
I morgon skriver jag om varför du också behövs i jakten på skatten, och hur du kan hjälpa till.