Martin Borgs

Entreprenör, filmare och författare

Någon annan betalar är en skräckfilm om dina skattepengar.

Premiär 19 augusti. Köp biljetter här.

Filmen är baserad på boken 365 sätt att slösa med dina skattepengar, som precis släppts även i pocketupplaga. Den toppade omedelbart Bokus lista över mest sålda pocket inom facklitteratur. Beställ boken här för endast 39 kr.

SvD sprider osanningar om ökad fattigdom

I gårdagens SvD fanns en stort uppslagen artikel om att inkomstskillnaderna ökat mellan olika stadsdelar i Stockholm. Den har fått stort genomslag i sociala medier, och även citerats av andra medier som Sveriges Television och Sveriges Radio.

Problemet är att SvD sprider osanningar om fattigdom, eftersom tidningen redovisar statistiken felaktigt.

SvD skriver att "slantarna" har blivit färre i ytterförorterna, och att genomsnittslönen i Bredäng, Kista, Vårberg, Sätra och Skärholmen har minskat med 51 procentenheter. SVT och SR citerar SvD och skriver att "medelinkomsten minskat med mellan 20 och 30 procent i stadsdelar som Tensta, Vårberg och Skärholmen".

I verkligheten ser utvecklingen av medelinkomsten ut så här (1991-2010):

Bredäng: ökning från 130.048 kr till 175.447 kr
Sätra: ökning från 140.808 kr till 192.655 kr
Skärholmen: ökning från 125.654 kr till 165.234 kr
Vårberg: ökning från 136.810 kr till 183.376 kr
Kista: ökning från 154.215 kr till 214.394 kr

Genomsnittslönen i dessa stadsdelar har alltså ökat med mellan 32 och 39 procent.

SvD skriver också att medelinkomsten i Rinkeby 2010 var 118.730 kronor, och att den minskat med 19 procent sedan 1991. 

I verkligheten var medelinkomsten i Rinkeby 88.785 kronor 1991, och har alltså ökat med 34 procent.

Även med hänsyn taget till inflationen har det tvärtemot vad SvD skriver blivit fler "slantar" i plånböckerna i fem av de sex stadsdelarna ovan. I Kista har exempelvis medelinkomsten ökat med 8.371 kronor, efter inflation. Är det ökad fattigdom? Att ha mer pengar i plånboken? 

Vad SvD förmodligen menar är att de som bor i andra stadsdelar har fått ännu mer pengar i plånboken. Litet som att alla skrapat fram vinstlotter på Triss, men vissa vann mer än andra.

Oavsett vad man tycker om inkomstskillnader kan vi nog vara överens om att faktauppgifterna som diskussionen utgår ifrån ska vara riktiga. I det här fallet sprider SvD och artikelförfattaren Erik Paulsson Rönnbäck en falsk bild av verkligheten. Frågan är om det är medvetet eller omedvetet.

Källa: Sweco/Stockholms Stad

 

"Visa hur ni får valuta för pengarna – eller stanna hemma."

Socialdemokratiska Värmlands Folkblad skriver om min uppmaning att granska slöseri med skattepengar i Almedalen.
"Ledarsidan delar få ideologiska ståndpunkter med organisationen Skattebetalarnas förening /.../ men, poängen att politiker och andra som använder skattemedel har en skyldighet att hushålla med dem; att ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” som Gustav Möller formulerade det, ja där är vi överens."
Också socialdemokratiske bloggaren Peter Andersson skriver om min uppmaning:
"Myndigheter ska utföra det myndighetens uppdragsgivare har ålagt dem i budgetbeslut, regleringsbrev och förordningar, inte bedriva lobbyverksamhet med skattepengar i syfte att påverka skattebetalarnas företrädare, det vill säga politiker. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt med aktiviteter som Martin Borgs uppmaning att granska slöseriet under veckan. "

Tio skattemiljoner på lobbying i Almedalen

10,2 miljoner kronor. Det är svaret när Svenska Dagbladet har försökt kartlägga hur mycket skattepengar som går åt under Almedalsveckan. 

Flera av myndigheterna medger själva att syftet med att finnas på plats är att påverka sina politiska uppdragsgivare.

Så man använder skattebetalarnas pengar för att påverka hur ännu mer av skattebetalarnas pengar ska spenderas. Risk för slöseri, och också ett demokratiskt problem när myndigheter som är satta att tillämpa lagen lobbar för hur lagarna ska ändras eftersom man har en egen agenda för vad som är rätt och riktigt. 

Tipstack: Nicklas

Granska slöseri med skattepengar - vinn en resa till London

Under nästa vecka samlas stora delar av Sveriges politiska elit på någon kvadratkilometer runt Almedalen i Visby. De allra flesta är där på någon annans bekostnad. Från hela landet kommer företrädare för olika kommuner och landsting, myndigheter och offentliga företag. Till vilken nytta för dig som skattebetalare?

Det kan vi ta reda på tillsammans. 

Din uppgift är enkel: 

1. Lägg upp en film om slöseri med skattepengar på YouTube eller motsvarande publik kanal senast 16:00 torsdag den 5 juli.

2. Filmen ska vara nyskapad, och du ska ha medverkat i produktionen. Maila mig länken på martin@martinborgs.com när du lagt upp filmen.

3. Annars finns det inga begränsningar. Du får gärna spela in på plats i Almedalen med din mobilkamera, och det behöver inte vara mer än till exempel en vass intervju eller rolig ståuppa. Självklart får det också vara något du satt ihop hemma. 

4. Vinnaren meddelas kl 19:00 torsdag den 5 juli per e-post.

Priset då? 3.000 kronor i resecheckar. Räcker till exempel till en flygresa till London med SAS tur och retur.

Kör hårt!

 

Martin 

Inför Almedalen 2012

Om några dagar inleds årets Almedalsvecka. Jag åker dit beväpnad med mikrofon, och ser fram emot att ställa ett antal makthavare mot väggen.

Förutom inspelningar kommer jag även att medverka i några arrangemang.

På tisdag kväll kommer vi att visa vår senaste dokumentär "Utbildningsfabriken" och berätta mer om både det stora slöseriprojekt vi driver och om den nya dokumentären "World on the Edge". Läs mer på Facebook och anmäl dig till anmalan@devellborgs.se. Det är ett fåtal platser kvar, i skrivande stund.

På tisdag eftermiddag diskuterar jag "Sponsrad journalistik – hot eller möjlighet i vår demokrati?" med Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet.

På onsdagen medverkar jag i Sveriges Kommuner och Landstings seminarium om skillnader under rubriken "Olika - orättvist eller drivkraft för förbättring" tillsammans med bland andra Mona Sahlin.

 

Största amerikanska staden hittills på väg mot konkurs

Inom något dygn kan konkursen vara ett faktum för Stockton, Kalifornien. Det blir i så fall den hittills största amerikanska staden, och en dyster föraning om vad som kan vänta världen.

För en månad sedan, den femtonde maj, var jag där för inspelningen av dokumentären World on the Edge. Stocktons kommunpolitiker höll ett extrainsatt möte, där de diskuterade problemen och eventuella lösningar. Det var en uppgiven stämning, både bland politiker och allmänhet. Ja, samma uppgivenhet jag upplevt i Grekland veckan innan. 

– If I would describe Stocktons financial environment with one word, it would be chaotic, som kommunchefen Bob Deis konstaterade på mötet. 

Stocktons problem såddes i början av 2000-talet, när framtiden såg ljus ut. Inflyttningen från kusten var stor, huspriserna steg och stadens inkomster höga. Med dem som säkerhet lånade staden stora belopp. Drömmarna sprack samtidigt som husbubblan. Kvar fanns miljardbelopp i skulder och ofinansierade löften till stadens nuvarande och före detta anställda.

Att spendera någon annans pengar är enkelt. Ännu enklare om någon annan inte har rösträtt än, eller ens är född.

– We have ten years of economic decline ahead of us, berättade borgmästaren Ann Johnston för oss under intervjun. 

Man kan ju tänka sig att Stockton är ett undantag. Man kan ju hoppas. Men tyvärr är likheterna med delstaten Kaliforniens ekonomi uppenbara. Samma skuldsättning, samma ofinansierade löften. 

Som också i Grekland. Som också i nationen USA. Det finns likheter, men också skillnader.

– There is one difference inbetween a city such as Stockton and the federal government. We can't print new money when we run out of the old, som borgmästare Johnston konstaterade.

Visst är det enklaste av allt att spendera nytryckta pengar. Men när rasar pyramidspelet världens ledare byggt upp?

Foto: Pär Eliasson

Privilegierna för den politiska adeln på IDEA

Efter tidningen OmVärldens avslöjanden om IDEA påpekar Utrikesdepartemenet att man "ännu inte fattat något beslut om basbudgetstöd till IDEA för åren 2012-2014" och att regeringen vill se den länge efterlysta systemrevisionen.

Det är inte första gången det här händer. Redan år 2000 tvingades IDEA utsätta sig för en extern granskning, efter avslöjanden om höga ersättningar på oklara grunder.

Den gången skyllde IDEA:s generalsekreterare Bengt Säve-Söderbergh på att organisationen var i en uppstartsfas - fem år efter grundandet. Något år senare avgick han i förtid, och fick istället återanställning på UD som ambassadör samtidigt som han fick pension för IDEA. Pensionen togs ur biståndsbudgeten, och skälet var att regeringen ville kompensera honom för att han inte fått skattefrihet trots sin roll som internationell höjdare.

Nej, regeringen har ännu inte beslutat om det kommande basbudgetstödet för IDEA. Däremot klubbade riksdagen, utan debatt, så sent som i maj ett nytt "värdlandsavtal" med IDEA där organisationens "privilegier" listas. Några exempel:

+ Skattefrihet för IDEA från alla direkta skatter, liksom alla typer av arbetsgivaravgifter för personalen samt tull- och importavgifter. 

+ Skattefrihet för IDEAs tjänstemän.

+ Immunitet för IDEA, dess egendom och tillgångar, mot alla former av rättsliga förfaranden i Sverige. 

+ Immunitet för alla anställda för sådant de gjort i tjänsten.

+ Samma immunitet gäller för experter som organisationen anlitar. 

+ Befrielse från den svenska tjänsteplikten (gäller även svenska medborgare anställda vid IDEA).

+ Gratis lokaler för IDEA (det vill säga Strömsborg).

+ "Alla nödvändiga åtgärder för att ge organisationens lokaler och personal säkerhet och skydd".

Kort sagt har de högavlönade konsulterna på IDEA inte ens behövt betala skatt i Sverige, och är nu skyddade av immunitet. 

Var det många privilegier? Det har funnits en längre önskelista.  Den så kallade Värdlandsutredningen från 2006 föreslog också gratis skola, subventionerad barnomsorg och gratis utbildning i svenska för de anställdas anhöriga. Trots att de skulle vara befriade från skatt, skulle de alltså ändå få förmånerna.

Journalisten och författaren Anders Isaksson myntade begreppet "den politiska adeln", för den ledande kretsen av politiker inom det svenska etablissemanget. 

IDEA:s förste generaldirektör, Bengt Säve-Söderbergh, är socialdemokrat och hade tidigare varit generalsekreterare för Olof Palmes internationella institut. Mats Hulth, borgarrådet som lovade att IDEA skulle få gratishyra på Strömsborg, är också socialdemokrat. Regeringen som initierade IDEA var också socialdemokratisk, liksom regeringen som beviljade Bengt Säve-Söderbergh lön och pension samtidigt.

Efter sex år med borgerlig regering är en viktig frågeställning om den politiska adeln har förlorat sina platser vid köttgrytorna, eller om den röda falangen bara fått sällskap av blått. Det återstår att granska.

Det är lätt att vara generös med andras pengar

Igår skrev jag om de fyra olika sätten att spendera pengar. Kanske är risken för slöseri som störst när man spenderar någon annans pengar på någon annan.

Biståndsindustrin är ett klassiskt exempel, där miljard efter miljard lämnar Sverige trots att dess forskare har misslyckats med att visa att bistånd har någon positiv effekt på tillväxt och utveckling i de länder som saknar dem från början. För den som vill läsa mer rekommenderar jag Fredrik Segerfeldt, som närmast på egen hand vridit biståndsdebatten de senaste åren.

Ett aktuellt exempel på att det är lätt att vara generös med andras pengar har tidningen OmVärlden rapporterat om. Det handlar om det så kallade internationella demokratiinstitutet Idea. Jag citerar rakt av:

OmVärlden kan avslöja att Ideas chef, Vidar Helgesen, har delat ut välbetalda konsultuppdrag till en krets tidigare medarbetare utan att först göra upphandlingar. Konsulterna får arvoden på mellan 10000 kronor och 35000 kronor om dagen.

Konsulten Omar Backhet fick till exempel ett uppdrag som varade i 144 dagar utan upphandling. Efter det kunde han kvittera ut 1,6 miljoner kronor. Anna Lekvall, som tidigare var anställd på Idea, fick över en miljon kronor för att skriva en bok om bistånd och demokrati. Inte heller detta föregicks av en upphandling.

Flera andra konsulter anlitas år efter år för olika uppdrag åt organisationen. Det gäller till exempel sydafrikanen Peter Harris som sedan 1990-talet har haft en lång rad olika uppdrag för demokratiinstitutet.

Till en början fick han en lön på 497000 kronor om året för att vara tillgänglig en dag i veckan. Men efter att detta avslöjades av tidningen European Voice 2001 omvandlades anställningen till återkommande konsultuppdrag. Nyligen attesterade Idea en faktura från Harris på 142000 kronor för tio dagars arbete.

Nu ska regeringen granska Idea. Det finns bokstavligt talat miljoner skäl till det.

Sedan Idea startade 1995 har Sverige varit den i särklass största finansiären. 2011 bidrog UD med 49 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Genom ett beslut i riksdagen betalar Sverige dessutom hyran för kontorsbyggnaden Strömsborg, och de anställda och deras familjer ska "beviljas immunitet och privilegier i Sverige."

Under lång tid behövde Idea inte ens betala hyra, eftersom borgarrådet och socialdemokraten Mats Hulth lovat dem Strömsborg "avgiftsfritt på obestämd tid". 

 

Att ta risker med andras pengar leder till slöseri

Vad beror slöseri med skattepengar på? 

Jag tror att en förklaring finns i hur vi förhåller oss till andras pengar. Som ekonomen Milton Friedman konstaterade finns det bara fyra sätt att göra av med pengar på:

1. Du spenderar dina egna pengar på dig själv.
2. Du spenderar dina egna pengar på någon annan.
3. Du spenderar någon annans pengar på dig själv.
4. Du spenderar någon annans pengar på någon annan. 

Vad skiljer de fyra sätten åt? När kommer du att vara som snålast? När är risken för slöseri som störst? Och blir det någon skillnad om vi byter ut ordet ”du” mot ”politikern” eller "fondförvaltaren"?

Ett forskningsexperiment för några år sedan visade att vi tar större risker med andras pengar. Deltagarna fick välja mellan att delta i två lotterier. Det ena erbjöd medelmåttiga vinster, men var å andra sidan ett säkrare alternativ sett till oddsen. Det andra lotteriet skulle sannolikt leda till en blygsam vinst, men erbjöd också en liten chans på storvinsten.

Resultatet visade att människor undvek risker och valde det säkra alternativet när de spenderade sina egna pengar. När de däremot hanterade någon annans pengar var beredda att ta större risker.

Så när kommunpolitikerna i Svalöv vill spekulera 33 miljoner kronor på ett markköp beter de sig precis som i ett forskningsexperiment. Fast med riktiga pengar. Någon annans pengar.

Det är som sagt inte bara politiker som tar större risker med andras pengar, utan även fondförvaltare och andra.  Ovarsamheten med andras pengar var en viktig förklaring till finanskrisen 2008, liksom till dagens skuldkris. Temat utvecklas i vår dokumentär "Överdos".

En annan ekonom, Adam Smith, konstaterade för ett antal hundra år sedan att man aldrig kan förvänta sig att den som är chef för andras pengar "ska bevaka dessa med samma nervösa vaksamhet som om det i stället handlat om det egna kapitalet. Försummelse och slöseri måste därför alltid följa."

Sheriffbilen rullar igen - mot Almedalen?

 

Sheriffbilen har hittills rullat 395521 kilometer på svenska vägar, och är nu redo för några fler. Vi får se om den kommer med till Almedalsveckan. Det är i alla fall klart att det är svårt att tänka sig en roligare arbetsmiljö.

Jag köpte den inför inspelningen av 1200 miljarder, och körde den från Malmö i söder till Strömsund i norr. På Gotland har den varit en gång förut, sommaren 2006 då vi spelade in kortfilmen Mingelfonden för Skattebetalarnas förening.

För sex år sedan hade Almedalsveckan svällt över kanten. Tyckte jag då. Jag var där första gången 1999, på den tiden när det knappt arrangerades några seminarier vid sidan av partiernas och det fortfarande gick att få rum på Wisby Hotell. 

Som bekant har Almedalsveckan fortsatt att svälla, och lockar nu större delen av den politiska klassen till Visby. Och det är klart, en härlig vecka på en förtrollad ö med mängder av intressanta möten lockar många. Särskilt som det nästan alltid är någon annan som betalar.

SvD granskar kostnaden för riksdagsledamöterna

Bidragen har fortsatt att rulla in till Slipstensmuseet

Som jag skrev igår besökte jag Slipstensmuseet i Orsa för några år sedan, för att se vad skattebetalarna fått för bidragen de gett till museet. 

Jag ser att pengarna har fortsatt att rulla sedan dess. 2007 fick slipstensmuseet 275.000 kronor för att "främja och utveckla turismen genom historiska vandringar i och kring de kulturhistoriskt intressanta slipstensgruvorna i Orsa."

I slutrapporten för projektet lyfter man fram "att en cirkel i rollspel och teater har startats" och "ett ökat antal medlemmar i slipstensföreningen – 10 personer". Totalt har historievandringarna haft 362 besökare.

Trots – eller tack vare – att projektet inte uppnått ett antal av sina mål, blev det en fortsättning även 2008 tack vare 107.631 i nya bidragskronor. Året därefter söktes inga EU-medel. "Föreningens verksamhet måste bli självfinansierad", konstaterade man. Tack för det, över en miljon kronor senare.

Och visst har slipstenar haft en stor betydelse för att sätta Orsa på kartan.

I Orsa är fansidor en kommunal kärnuppgift

Igår var jag i fagra Orsa för att titta på inspelningen av Moraeus med mera. Orsa visar verkligen upp en av sina bästa sidor i programmet, där riksspelmannen Kalle Moraeus tar emot gästartister med den vackra Orsasjön i bakgrunden.

Senast jag var i Orsa var under inspelningen av 1200 miljarder, då jag besökte Slipstensmuseet. Det hade då fått 800.000 kronor i bidrag, och jag ville se vad skattebetalarna hade fått för pengarna. Du kan se resultatet här nedan.

Teveprogrammet Moraeus med mera har till skillnad från slipstensmuseet lockat miljonpublik. Det har naturligtvis glatt politikerna i Orsa, som gärna vill sätta kommunen på kartan.

– Tänk om bara tio procent av tittarna skulle ta sig hit, då pratar vi om 130.000 personer, som en kommunföreträdare sa efter premiärprogrammet i fjol.

Med så många tittare skulle man ju kunna tro att någon frivillig skulle driva programmets sida på Facebook. Men nej, i Orsa är fansidor en kommunal kärnuppgift där näringslivschefen skriver inläggen. I skrivande stund har man 1.185 gilla-markeringar, så det finns ju onekligen outnyttjad potential.

Blev det 130.000 fler besökare till Orsa i fjol, tack vare "Moraeus med mera"? Nja, i så fall kanske det skulle ha lyfts fram i kommunens årsredovisning. Där framgår heller inte hur mycket skattepengar kommunen satsat för att programmet ska bli verklighet.

Jag ber att få återkomma.

I Svalöv är framtiden så ljus att man måste ha blindglasögon

För några veckor sedan var jag i Stockton, Kalifornien. Skälet att vi åkte just dit är för att staden står på randen till konkurs. Det kan hända redan den 25 juni, om man misslyckas med att omförhandla sina skulder. 

Stockton ligger naturligtvis långt från Svalöv i Skåne. Men det finns ändå likheter.

De styrande i Svalöv vill köpa en stor bit jordbruksmark som ska omvandlas till tomtmark för tänkta inflyttare. Priset är 33 miljoner kronor. Det har kallats för ett överpris, eftersom marken värderats till hälften. I dagarna upphävde Förvaltningsrätten köpet, och kräver att kommunen bevisar att man inte använder skattepengar för att gynna en enskild näringsidkare. 

De styrande i Svalöv motiverar överpriset med att det ändå kommer att bli en bra affär, eftersom man kommer att kunna sälja de nya bostadstomterna för motsvarande pris och därmed få igen pengarna. 

Och så kanske det blir, när den ljusa framtiden når Svalöv.

Stockton är ungefär lika stort som Malmö, sett till antalet invånare. Men det var en spökstad vi besökte. Stora bostadsområden låg tysta, med undantag för loppmarknader där människor försökte kränga sina tillgångar för att få ihop pengar. Till salu-skyltar satt på hus som ägdes av bankerna, eftersom ägarna inte haft råd med amorteringar. De centrala delarna var lika tysta - och lika nybyggda.

För tio år sedan blomstrade Stockton tack vare inflyttning från Kaliforniens expansiva kuststäder. Kommunpolitikerna antog att framtiden var ljus och belånade staden för att bygga nytt, vackert och stort. Och sedan gick luften ur ekonomin, och staden satt kvar med skulder den inte har råd att betala ens räntorna på.

Vilken likhet anar jag mellan Svalöv och Stockton? Jo, det kallas "andras pengar". 

Om det nu är en strålande affär att omvandla jordbruksmark till attraktiv tomtmark - varför inte överlåta det åt affärskvinnor och affärsmän som riskerar sina egna pengar? 

Det alternativet nämns inte i kommunens dokument. Det är roligare att spendera andras pengar än egna. Då slipper man ju ta konsekvenserna om framtiden inte var ljusare än Kaliforniens.

 

(Photo courtesy Inman News. Photo taken in Stockton, Calif., on Jan. 7, 2008. Inman News is a real estate news service.)

Att sätta Göteborg på kartan för 4 miljoner

 

Om en vecka, torsdagen den 21 juni, spelas den första kvartsfinalen i fotbolls-EM.

En hel världs blickar kommer då att vara riktade mot.... Göteborg?

Det tror i alla fall Henrik Jutbring, utvecklingschef på Göteborg & Co. 

MTV arrangerar nämligen en gratiskonsert på Götaplatsen med bland andra Loreen, och Henrik Jutbring menar att eftersom 600 miljoner hushåll, motsvarande två miljarder tevetittare, har möjligheten att se galan från Göteborg kommer staden "att hamna i fokus".

Så nu kommer Göteborg äntligen hamna på kartan.

- Bland den stora konkurrensen som finns känns det extra roligt att MTV har valt ut Göteborg. Staden ses som en spännande och exotisk musikstad, fortsätter Henrik Jutbring.

Visst är det härligt att vara älskad av ett världsnamn som MTV. I alla fall i smyg. För på MTV:s hemsida är det svårt att hitta något om konserten, liksom på MTV:s facebooksida. Och i tablån för den 21:a juni finns Göteborg inte med.

Men visst, Göteborg kommer säkert att "hamna i fokus" för världen genom framtida repriser. Exakt i samma utsträckning som Belfast hamnade i svenskarnas fokus när MTV hade sin konsert där för någon månad sedan.

Skrev jag att den så kallade "gratiskonserten" kostar skattebetalarna minst 4 miljoner kronor? 

 

Vilken väg väljer Grekland? Del 1 from Ohlininstitutet on Vimeo.

För några veckor sedan var jag i Grekland för att spela in dokumentären "World on the Edge" tillsammans med Johan Norberg. Vi träffade reformatorer, populister, studenter och vanliga väljare för att få svar på frågorna om vart Grekland är på väg, och om resten av Europa följer i deras spår. 

Idag visade vi några minuter på ett seminarium hos Bertil Ohlininstitutet, och berättade om våra intryck. Inledningen av seminariet finns på Vimeo ovan.

Än så länge har inte svenska skattebetalare behövt betala för den grekiska notan. I alla fall inte direkt. Men indirekt sker det redan, och risken är stor att vi är kvar vid bordet när andra tar springnota.

Harry Potter äger Tomas Tranströmer

 

Att läsa en sommarkurs på universitetet har blivit mycket populärt. I år kan 28.000 studenter se fram emot en sommar fylld med bildning. 

Så vad är studenterna intresserade av att studera på sommaren? 

Söker man i antagningsstatistiken ser man snart att Institutionen för språk och litteratur på småländska Linnéuniversitetet är svenska mästare i sommarkurser. Till sommaren har man antagit 3.690 studenter till de 13 kurser man erbjuder. Mest popuär är långköraren Harry Potter och hans världar.

  1. Harry Potter och hans världar (650)
  2. Disney  Studies- film, litteratur och fenomen (525)
  3. Astrid Lindgrens författarskap (500)
  4. Fantasylitteratur (450)
  5. Barn- och ungdomslitteratur. En introduktion (450)
  6. Chick lit (425)
  7. Vampyrfiktion (235)
  8. Att skriva historiska romaner I (200)
  9. Årets nobelpristagare i litteratur är... (110)
  10. Att skriva barnlitteratur (110)
  11. Film och litteratur i svenskundervisningen (27)
  12. Vampyrer och makt (8)

Årets nobelpristagare Tomas Tranströmer hade inte mycket att sätta emot Harry Potter. Det gick ännu sämre för en annan svensk nobelpristagare. Kursen om Pär Lagerkvists författarskap verkar ha ställts in.

Jag är personligen en varm vän av bildning. Bland det bästa jag vet är att åka hem från Hedemora stadsbibliotek med en kasse fylld med böcker till mig och barnen.

Tyvärr är det dock svårt att slå ifrån sig misstanken att det inte är bildningen som lockar tiotusentals studenter att läsa sommarkurser. Få studenter kan tillgodoräkna sig sommarkurserna i sin examen.

– Det finns många studenter som inte har möjlighet att kunna ta ett arbete under sommaren, för att det är svårt att få ett sommarjobb. Det gör att man istället läser sommarkurser för att kunna få nån finansiering överhuvudtaget. 

Det konstaterade Sabine Pettersson, vice ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer, när jag intervjuade henne för Utbildningsfabriken.

Slöseri med dina skattepengar eller inte? De flesta utbildningarna håller säkert en hög akademisk nivå. Frågan är vilka motiv studenterna har för att läsa dem, och vilka motiv högskolorna har för att ge dem.

Institutionen för språk och litteratur på Linnéuniversitetet kan i alla fall se fram emot ett välkommet tillskott på 10,8 miljoner kronor för de antagna studenterna till kurserna ovan. Om alla dessutom blir godkända får universitetet 8,8 miljoner kronor till.